Livet som det är

Vardagliga reflektioner om livet i stort och smått

Tankar kring en resa till Irland

| 0 comments

Så var det dags att besöka Irland, Cork och min familj där igen. Den här gången bokade jag resan väldigt sent och till slut blev det med RyanAir. Helst aldrig igen. Det går nog bra om man bara ska göra en flygresa. Men ska man byta och sedan åka vidare blir det bökigt. På vägen hem landade jag på London Stansted före 8 på morgonen. Flyget till Köpenhamn gick inte förrän kl 2. Den här typen av väntetider brukar inte vara ett problem. Jag gillar att vara på flygplatser. Sitta och titta på folk, jobba lite, läsa, gå runt och titta. Men med Ryan måste man hämta ut sina väskor och sedan kan man inte checka in igen förrän två timmar innan nästa flyg. Det innebar flera timmar ute på Stansted där det inte finns en enda stol att sitta på. Nåja, det gick förstås bra det med. Bara en reflektion inför kommande resor.Crosshaven view 2

Irland är lika vackert när man än kommer på året. Alltid grönt. Vi gjorde ett par utflykter. Ena dagen åkte vi till Crosshaven som är en rar liten by vid havet med dramatisk kustlinje och vackra stenstränder.  Vår lilla shih tsu hade så roligt. Och vi med. Jag har alltid fascinerats av stenar och hur vackra de är när de har slipats mjuka av vattnet.Crosshaven 3Här är stora tidvattenskillnader och när vi kom var det lågvatten som sakta steg. Vi träffade en hund som måste ha världens bästa hundliv. Han bor i närheten och får kärlek, mat och omvårdnad hemma. På morgonen släpper de ut honom och hela dagen tillbringar han på stranden där han leker med andra hundar och får gäster att slänga saker till honom som han kan hämta. Sedan går han hem igen på kvällen. Det låter fantastiskt tycker jag.KlipporDen  andra utflykten var till Blarney Castle, ett mycket gammalt slott. Det slott vi ser idag är det tredje på samma plats och byggdes 1446. Här kan man hänga upp och ned längst upp (personer håller dig) och kyssa en sten som ska ge en  vältalighetens gåva. Den här gången brydde vi oss inte om själva slottet så mycket. I stället fokuserade vi på de otroliga trädgårdarna med mycket gamla träd och massor av vackra blommor. De fyra barn vi hade med oss klättrade, sprang och lekte för fullt medan vi njöt av allt det vackra.Handarbete 2Mitt emot mitt barnbarns hus ligger en lekpark. Där var Vincent (snart fem år) och jag flera gånger om dagen. Om du någonsin vill få en chans att uppleva hur kroppen reagerar på rädsla kan jag rekommendera att vara på en lekplats med en fullkomligt orädd femåring. Han klättrade högt och jag la märke till hur det knöt sig i magen, hur det blev spänt där det tidigare var mjukt. Det fanns ingen anledning att göra något åt det. Jag visste ju att så här brukar han leka och att han klarar det. Det var upp till mig att säga ja till den nuvarande sensationen. Inget han behövde ta ansvar för. Om det hade gått för långt är det en annan sak.

Det har förstås varit helt ljuvligt att få tillbringa tid med min familj, inte minst lyssna på en femårings funderingar och tankar. Och få ta emot så mycket kärlek! Rosor3Väl hemma gör jag vad jag kan för att motarbeta en attack mot min kropp som oftast när jag har varit i Cork. Flera av barnen var förkylda. Jag känner förkylningen som vill tränga igenom och ta över helt. Jag har sköljt näsan, tagit ett varmt bad, tredubblat min dagliga dos av C-vitamin, tagit Echinaforce fyra gånger, rosenrot flera gånger och förstås kolloidalt silver. Sovit middag har jag också gjort. Får se imorgon vad det har haft för effekt. :)  Hjälper inte detta så tänker jag att det är för att jag ska bli förkyld.

Some thoughts after a trip to Ireland

So it was time to visit Ireland, Cork and my family there again. This time I booked the trip very late and ended up travelling with RyanAir became. Preferably never again. It would be fine if you only have one flight. But if you have to change and then go on, it will be harder. On my way home, I landed at London Stansted before 8 am. The flight to Copenhagen did not leave until 2 o’clock. This type of waiting times is not usually a problem. I like being at airports. Sitting watching people, working a little, reading, walking around. But with Ryan, you have to collect your bags and then you can not check in again until two hours before the next flight. It meant several hours outside the gate where there is not one single chair to sit on. Well, of course, that was fine too. Just a reflection for future trips.

Ireland is as beautiful as ever before. Always green. We did a couple of excursions. One day we went to Crosshaven which is a quaint little seafront village with dramatic coastline and beautiful rocky beaches. Our little shih tsu had so much fun. And we as well. I have always been fascinated by stones and how beautiful they are when they have been ground smoothly by the water.

There are big tidal differences and when we arrived it was low tide that slowly rose. We met a dog that must have the world’s best dog life. He lives nearby and gets love, food and care at home. In the morning they let him out and he spends all day on the beach where he plays with other dogs and allows guests to throw things for him to catch. Then he goes home again in the evening. It sounds amazing, I think.

The second excursion was to Blarney Castle, a very old castle. The castle we see today is the third in the same place and was built 1446. Here you can hang upside down at the top (people hold you) and kiss the Blarney stone to give you the gift of eloquence. This time we did not care about the castle itself so much. Instead, we focused on the incredible gardens with very old trees and lots of beautiful flowers. The four children we had with us climbed, ran and played while we enjoyed all the beauty.

Across from my family´s house there is a playground. Vincent (soon five years) and I were there several times a day. If you ever want to get a chance to experience how the body reacts to fear, I can recommend being in a playground with a completely fearless five year old. He climbed high up and I noticed how I got a knot in my stomach, how it was tense where it used to be soft. There was no need to do anything about it. I knew that he usually does these things and can handle them. It was up to me to say yes to the current sensation. Nothing he needed to take responsibility for. If it had gone too far, it would have been a different thing.

Of course, it’s been pure pleasure to spend time with my family, not least listening to a five-year old´s thoughts and ideas. And receive so much love!

Well at home I do what I can to counter an attack on my body that usually happens after a trip to Cork. Several of the children had a cold. I feel the cold and how it wants to overtake the body completely. I have rinsed my nose, taken a hot bath, tripled my daily dose of Vitamin C, taken Echinaforce four times, arctic root several times and of course colloidal silver. I have also taken a nap. Let´s see tomorrow what effect it has had. :) It all this does not help I guess it is because the cold is needed somehow..

Share

Leave a Reply

Required fields are marked *.


[+] kaskus emoticons nartzco