Det är så underbart att vara tillbaka i Indien. Bara man går av flygplanet fylls luften av bekanta dofter. Inte minst av rengöringsmedel. Och sedan när man kommer ut i den mjuka magiska kvällen utanför flygplatsen. Det är så bekant och så ljuvligt med alla dofter, ljud och bilder. En och en halv timmes bilresa i rusningstrafik i Indien är så roligt. Otroligt mycket att titta. Alla kontraster. Här går det undan.

Vi var framme vid vårt hotell kl åtta på kvällen. Halv fyra svensk tid. Då hade jag rest d 32,5 timme. Och det var njutbart hela vägen. Tiden gick lite långsamt i Abu Dhabi där vi var försenad några timmar. Jag bara älskar att resa. Den här känslan av att bara vara närvarande mitt i allt som sker. Inget som behövs göras eller tas om hand. Vilsamt. Dessutom träffar man så många intressanta människor.

På flygplatsen i Abu Dhabi pratade jag med en ung (28 år) vacker svensk kvinna med långa dreads. Hon var på väg hem till Pakistan. Hon är gift med en pakistansk man. Hans familj tillhör den lägsta kasten, the untouchables, och bor i slummen. Det hade hon och hennes man också gjort till en början, men hade nu fått en liten lägenhet. De sparar till ett kylskåp. Hon berättade att hans familj tagit helt avstånd från henne. Hon hade brutit mot många okända koder i början. Fortfarande lär hon sig ständigt nya sätt att förhålla sig till den pakistanska och muslimska kulturen. Hon och hennes man har startat en skola för barnen i slummen och dit går det mesta av deras pengar. Det var en verkligt berörande historia och jag beundrar henne så. Vilket mod att bryta upp och med så stor öppenhet och vilja till möte börja skapa sig ett nytt liv med sin man.

 

På flyget till Chennai satt jag bredvid två unga indiska män. Planet var nästan fullt med unga indiska män. Många säkert gästarbetare i arabvärlden eller på andra ställen i världen där de ofta utnyttjas för minimala löner. De två männen jag satt bredvid är ingenjörer på en stor fraktbåt. De hade precis legat utanför Karlshamn och visade stolt upp bilder därifrån. Efter sju månaders tjänstgöring var de nu på väg hem. Den ene har en fru och ett 3 års barn som väntade. De skulle vara hemma i tre månader och sedan iväg igen. De verkade väldigt nöjda med sin livsstil, allt de får se och uppleva och säkert också bättre lön än de allra flesta hemma i Indien.

Idag vaknade jag till en vacker dag. Efter en timmes meditation gick jag en promenad och hamnade sedan vid ett bord längst ut mot stranden och havet med en stor tallrik frukt. Livet på en pinne.

Tyvärr är det förbjudet att bada. Det är mycket strömt och så finns det farliga maneter. Maneter vars trådar kan ta livet av en människa. Så det blev en solbädd i skuggan vid poolen. På hotellet vi bor är de flesta gästerna indier. Flera familjer var vid poolen. Papporna badade med barnen och mammorna såg på i sina vackra punjabis (byxor och tunika). Två kvinnor valde till slut att bada med sina män. I långa byxor, långa tunikor och badmössor. De kunde inte simma och hade så roligt i poolen!!! Det var en fröjd att se.

För övrigt har jag redan gått emot vad jag skrev för ett par dagar sedan. Till lunch drack jag en drink med mina olika pulver, hampaprotein, alger m m. Men till middag valde vi att lämna hotellområdet och gå till en verkligt lokal indisk restaurang. Det var supergod mat. Det jag åt var vegetariskt och utan gluten eller mjölk. Vi beställde in två rätter var och det kostade 100 kr för oss alla tre. Bl a åt jag masala dosai. Det är supertunna, luftiga typ pannkakor av rismjöl med en grönsaksfyllning baserad på potatis samt olika såser att doppa i. Smaskens!

Perfekt ställtid. Tid för omställning. Från vardagen full av uppgifter och projekt. Till ett liv med fokus inåt. Det märks direkt. Meditationerna blir annorlunda. Vilan djupare.

Ett perfekt sätt att landa här, koppla av och ställa om till det som komma ska. Så tacksam.

 

First day in India

It is so wonderful to be back in India. Just coming out of the airplane and meeting the air filled with familiar smells. Not least of chlorine.  And then when you come out of the airport, the soft magical evening. It is so familiar and so lovely with all the smells, sounds and images. One and a half hour drive in rush-hour traffic in India is so much fun. Incredibly much to look at. All contrasts. Intense!

We arrived at our hotel at eight in the evening. After 32.5 hours of traveling. And it was enjoyable all the way. The time was a little slow in Abu Dhabi where we were delayed a few hours. I just love to travel. This feeling of just being present in the middle of everything that happens. Nothing needs to be done or taken care of. Restful. Additionally, you meet so many interesting människor.
At the airport in Abu Dhabi, I talked with a young (28 years old) beautiful Swedish woman with long dreads. She was returning to Pakistan. She is married to a Pakistani man. His family belongs to the lowest caste, The Untouchables, and lives in the slums. There she and her husband also made a start, but now had a small apartment. They are now saving up for a fridge. She told me that his family has taken quite a distance from her. She had violated many unknown codes at the beginning. Still, she learns constantly new ways to relate to the Pakistani and Muslim culture. She and her husband started a school for the children in the slums and there goes most of their money. It was a truly touching story, and I admire her so. What courage to break up with so  much openness and willingness to meet all the new and start creating a new life with her husband.

On the flight to Chennai, I sat next to two young Indian men. The plane was almost full of young Indian men. Many guest workers probably for the Arab world or from other places in the world where they are often exploited for minimal wages. The two men, I sat next to were engineers on a large freighter. They had just been outside Karlshamn and proudly showed off pictures from there. After seven months of service, they were now on their way home. One of them has a wife and 3-year children waiting at home. They would be home for three months and then off again. They seemed very happy with their lifestyle, everything they see and experience, and certainly also better paid than most at home in India.

Today I woke up to a beautiful day. After an hour of meditation, I went for a walk and then ended up at a table out towards the beach and sea with a large plate of fruit.

Unfortunately, it is forbidden to swim in the ocean. It is full of  currents, and dangerous jellyfish. Jellyfish whose threads can take the life of a human being. So Ilanded on a sun bed in the shade at the pool. At the hotel we were staying, most guests are Indians. Several families were at the pool. Fathers bathed with the children and the mothers watched in their beautiful Punjabis (trousers and tunic). Two women ultimately chose to swim with their men. In long pants, long tunics and swim caps. They could not swim and had so much fun in the pool !!! It was a delight to see.

Moreover, I have already gone against what I wrote a few days ago. For lunch I drank a drink with my various powders, hemp protein, algae, etc.. But for dinner, we chose to leave the site and go to a real local Indian restaurant. The food was supertasty. It was a vegetarian restaurant and I ate a meal without gluten or dairy. We ordered two dishes each and it cost $ 10 for all three of us. Among other things, I ate masala dosai. It is super thin, airy type of rice flour pancakes with vegetable filling based on potatoes and various sauces to dip in. Yummy!

Time for reorientation. From everyday life full of tasks and projects to a life with its focus turned inward. It shows immediately. Meditaitons are different. Rest is deeper

The perfect way to land here, relax and adjust to what will come. So grateful.

Share