Efter att ha sovit gott vill jag börja dagen med en utforskande promenad. När jag lämnar huset överväldigas jag av många olika intryck. Luften är fylld av rök från otaliga eldar där gårdagens sopor eldas upp samt avgaser från alla bilar, motorcyklar och rikshas. Det tutar, puttrar och knattrar från alla dessa olika fordon uppblandat med människoröster som ropar och pratar.  Ljud från många olika fåglar, fågelsång blandas med kråkornas kraxande. Ännu en dag i kontrasternas land. Här gäller det att andas med näsan som i alla fall har viss rening av luften innan den går vidare in i kroppen.

Jag har förstått att Koregaon Park, det område där jag bor, är ett av de finare områden i Pune. Det blir också tydligt under promenaden. Vackra villor och lyxiga palats ligger sida vid sida, ofta omgärdade av murar och grindar. Däremellan finns några hyreshus med små butiker på nedre botten samt mycket enkla skjul.

Jag går in i en hänförande trädgård, njuter av ett mycket vackert gammalt hus, de stora härligt skuggande träden och den varierande blomrikedomen. Här hittar jag t o m ett grönsaksland! En trädgårdsmästare berättar att det är ett nunnekloster. Oooops! Det gläder mig att nunnorna har det så vackert runt sig! Förmodligen har detta stora hus varit privatvilla och sedan donerats till orden.

Runt omkring mig vaknar staden sakta til l iv. Skolbarn i uniformer går till skolan med sina stålkantiner (dagens lunch) i händerna. De lite äldre flickorna har virat sjalarna som hör till deras punjabis runt huvudet och ansiktet för att skydda mot smuts, damm och föroreringar. Punjabi är en dress med matchande byxor och lång skjorta. Den används traditionellt tills kvinnorna gifter sig då de i stället börjar använda saris. Hela familjer åker förbi på motorcyklar. Sidan av gatorna sopas rena från nedfallna löv. Några hämtar vatten, andra står och borstar tänderna eller väntar på bussen samtidigt som de dricker varm chai som säljs där. Det är inte så mycket trafik här. Alldeles nära ligger North Main Road som är ytterst livligt trafikerad. Bruset och larmet därifrån hörs vagt i bakgrunden.

 

Jag hittar en liten park, stor som en trädgård. I mitten finns en byggnad utan väggar. Där sitter tolv äldre kvinnor i sari med benen i kors på stengolvet. De skrattar mycket. Jag går stigen runt den öppna gräsmattan med ”pagoden” i mitten. En lugn oas mitt i stadens puls. Några indiska kvinnor i sari går också raskt runt, runt. Fint att se hur parken verkligen används och ger glädje till några av de som bor här.

När jag tittade på kartan över Pune såg jag att jag skulle bo relativt nära en flod. Jag såg framför mig sköna promenader längs med en brusande flod. Eftersom jag har varit i Indien innan visste jag att den bilden förmodligen inte var sann. Det visade sig också att floden nog inte lämpar sig för stärkande promenader. Den används för att tömma avlopp och sopor i. Längs med floden bor många människor som verkar ha väldigt tuffa livsomständigheter. Det blir så uppenbart hur bra de flesta av oss i Sverige har det när man ser hur dessa människor får kämpa mot elements makter, mot fattigdom och ohälsa utan direkt stöd från myndigheterna. Om igen spekulerar och fantiserar jag. Jag vet inte mycket om deras situation. Jag ser bara det som är framför mina ögon och för mig ser det inte ut som ett enkelt liv.

Det var allt från idag. Mer kommer … <3

 

Morning walk in the multiplicity

Please look above for pictures! Thank you.

After having slept well, I started the day with an exploratory walk. When I leave the house, I am overwhelmed by the many different impressions. The air is filled with smoke from countless fires where yesterday’s garbage is burned and the emissions from all the cars, motorcycles and rikshas. There is honking, cranking and the sounds of motors from all these different vehicles mixed with human voices shouting and talking. Sounds from a variety of birds, birdsong mixed with crows cawing. Another day in the land of contrasts. It seems really important to breathe through your nose since there then is some cleansing of the air before it goes further into the body.

I have heard that Koregaon Park, the area where I live, is one of the nicer areas in Pune. It also becomes clear during the walk. Beautiful villas and luxurious palaces lie side by side, often surrounded by walls and gates. In between are some apartment buildings with shops on the ground floor and very simple sheds.

I walk into an enchanting garden, enjoying a beautiful old house, the big gorgeous shady trees and varying floral richness. Here I even find a vegetable garden! A gardener says that it is a nunnery. Oooops! I am glad that the nuns are surrounded with so much beauty! Presumably, this big house was a private villa and then donated to the convent.

All around me the city is slowly waking up. School children in uniforms going to school with their steel containers (lunch) in their hands. The older girls have wrapped the shawls belonging to their Punjabis around the head and face to protect against dirt, dust and pollution. Punjabi is a dress with matching pants and a long shirt. It is traditionally used until the women get married when they instead wear saris. Entire families go by on motorcycles. The side of the streets are swept clean from fallen leaves. Some fetch water, others stand and brush your teeth or wait for the bus while they drink hot chai sold there. There is not much traffic here. Quite close is North Main Street, which is extremely busy. The noise from it sounds vaguely in the background.

I find a small park, the size of a garden. In the center is a building without walls. There are twelve elderly women in sari sitting cross-legged on the stone floor. They laugh a lot. I walk the path around the open lawn with “pagoda” in the middle. A quiet oasis in the bustling city. Some Indian women in sari also walks briskly round and round. Nice to see how the park is actually being used and brings joy to some of the people who live here.

When I looked at the map of Pune, I saw that I would stay relatively close to a river. I saw before me leisurely walks along a rushing river. Since I have been to India before, I knew that picture was probably not true. It turned out that the river probably is not suitable for strengthening walks. It is used to clear drains and throw garbage in. Along the river many people live who seem to have very tough life circumstances. It becomes so obvious how fortunate most of us in Sweden are when you see how these people have to struggle against the elements, poverty and disease without direct support from the authorities. And again I speculate and fantasize. I do not know much about their situation. I only see what is in front of me and for me it does not look like a simple life.

That’s all from today. More to come … <3

Share