3 juni bestämde jag mig för att testa periodisk fasta efter att ha sett programmet Vetenskapens Värld med Michael Mosley. Sedan dess har jag haft två dagar i veckan då jag bara ätit 500 kalorier inom ett fyra timmars matfönster (kl 10-14). De andra dagarna har jag ätit normalt hälsosamt utan snabba kolhydrater inom ett matfönster på 9 timmar (kl 10-19). Så här med facit i hand kan jag knappt tro hur enkelt det har varit.
De här sex månaderna har inneburit stora fördelar. Jag har gått ner 13 kg som min kropp och hälsa verkligen mår bra av. Mina kolesterolvärden, som var skyhöga, har gått ner högst betydligt. Jag har fått ett annat förhållningssätt till det jag kallar för hungerskänslor. Idag har de ingen makt över mig. Det är så uppenbart att de kommer och går som alla andra upplevelser och känslor. När jag inte betonar tankarna om vad det innebär är de inte ett problem. Faktum är att jag inte upplever hunger under mina fastedagar längre. Jag tror i alla fall inte det. Det känns befriande att veta att jag inte behöver stoppa något i munnen för att må bra. Det är vilsamt att inte uppleva att jag ständigt har ett sug som jag måste hantera. Jag rör mycket mer på mig idag än jag gjorde innan jag började. I början blev jag väldigt lätt andfådd (beroende på det som inte är riktigt “rätt” i min kropp). Det har successivt försvunnit. Det enda som inte har förändrats är att jag fortfarande har ansträngningsfeber. Min motivation att äta sunt har dock ökat. Jag testar olika kurer för att även bli av med febern.
Jag har haft några långhelger då jag har ätit socker, t ex när jag har träffat min familj. Helgen avslutas med stor lättnad med måndagens fasta. Under söndagen har jag längtat efter måndagen. Jag har upptäckt att jag verkligen mår dåligt av att äta socker. Det föder ett sug efter mer, gör att jag har svårt att sova, ger mig illamående och en känsla av tyngd i kroppen. Det skapar starkare klimakteriesymtom. Det är inte ens många saker med socker som smakar speciellt gott. Kanelbullar, några kakor och frukt är gott. De första bitarna av choklad likaså. Godis däremot – som jag har älskat – är inte så gott som jag tror när jag inte äter det. Ändå har jag svårt att sluta när jag väl gett mig tillåtelse att äta det. Och enkelt att sluta när jag bestämt mig för att göra det. Det hjälper att veta att nästa dag är en fastedag.
Det känns så skönt att ha gett min kropp den här lättnaden. Jag har som jag har nämnt tidigare stark ärftlighet för hjärt- och kärlsjukdomar så det känns bra att göra vad jag kan för att förebygga. Får se hur länge jag fortsätter. Det visar sig.
Jag är självklart helt medveten om att jag ytterst inte har kontroll över min hälsa. Jag kan inte heller slå mig själv på bröstet för att det har blivit så här. Det som sker sker. Que sera sera. Jag har velat ta väl hand om min kropp mycket länge utan att det har hänt. Vi gör alla så gott vi kan med det som är. Därför är jag extra tacksam för att det har blivit så här nu.Kanske hör det faktum att det har gått så lätt ihop med att jag idag vet att allt är väl oavsett omständigheter, att jag vet vem jag är bortom etiketter, personlighet och historier. Fast det blir lätt ännu en historia. Bättre att hålla det enkelt. Vi lever så bra vi kan helt enkelt. Det bästa vi kan göra är att bara slappna av med alla historier och idéer om och om igen. Återupptäcka den okejhet som alltid är här.
Ute singlar snöflingorna ner. Brasan sprakar. Det andra adventsljuset är tänt och allt är väl, så väl. Tacksam.
6 months with intermittent fasting
On June 3 , I decided to test intermittent fasting after seeing the documentary with Michael Mosley. Since then I have had two days a week when I only eat 500 calories within a four-hour eating window ( 10-14 ) . The other days, I have eaten normally healthy but without simple carbs within a eating window of 9 hours ( 10-19 ) . I can hardly believe how easy it has been.
These six months have brought great benefits . I have lost 13 kg which has really benefitted my body and health. My cholesterol levels, which were soaring, have gone down significantly. I ‘ve got a different approach to what I call the feeling of hunger. Today, they have no power over me . It is so obvious that they come and go like any other experience and feeling . When I’m not emphasizing thoughts about what it means , they are not a problem. In fact, I do not experience hunger during my fast days any longer. At least I don´t think I am. It feels liberating to know that I do not need to put something into my mouth to feel good. It is restful to not experience that I ever have a craving that I have to deal with. I move my body a lot more now than I did before I started. In the beginning , I was very out of breath (due to whatever is not “right” in my body) . It has gradually disappeared. The only thing that has not changed is that I still have effort fever. My motivation to eat healthily has increased. I’m testing different things to get rid of the fever as well .
I’ve had some long weekends when I ‘ve eaten sugar, such as when I’ve met my family. The weekend ends with great relief with Monday’s fast. On Sunday, I long for Monday. I ‘ve discovered that I really feel bad by eating fast carbs/sugar. It breeds a craving for more, gives me trouble sleeping , gives me nausea and a feeling of heaviness in the body. It creates stronger menopausal symptoms . It’s not even a lot of things with sugar that taste especially good . Cinnamon rolls , some cookies and fruit do taste great still. The first bits of chocolate as well. Candy , however – that I have reallyl loved – is not as good as I think when I do not eat it . Yet I find it hard to stop once I give myself permisson to eat it . And easy to quit when I decide to stop.It helps with having a fasting day coming up.
It feels so good to have given my body this relief . I have as I have mentioned previously strong family history of cardiovascular disease , so it feels good to do what I can to prevent. Let´s see how long I continue. It will definitely show itself.
Of course I am fully aware that I ultimately do not have control of my health. Nor can I be proud over that it has become like this. That which happens happen. Que sera sera. I have wanted to take good care of my body for a long time, but it has not happened . We all do the best we can with what is. Therefore, I am very grateful that it has come to this now. Maybe the fact that it ‘s been so easy is due to that I now know that all is well regardless of the circumstances, that I know who I am beyond labels , personality and stories . Though that easily turns into another story. Better to keep it simple. We simply live as best we can.
Snowflakes fall outside. Fire is burning . The second Advent candle is lit and all is well, so well. Grateful.
Share