Livet som det är

Vardagliga reflektioner om livet i stort och smått

Ett dygn i Paris

| 0 comments

Å, så underbart att vara tillbaka i Paris igen. Denna pulserande, levande, vackra stad som på något sätt är mer av allt. På bussen in mot Gare Montparnasse hämnade jag bredvid en ung fransk kvinna som hade vandrat två veckor i bergen i Montenegro. Det är tur att händer finns när orden inte alltid räcker till. Hon pratade inte engelska och jag har en gång varit i princip flytande på franska, men efter att inte ha sagt ett ord på franska på typ trettio år går det, minst sagt, haltande. Det var som att öppna gamla skåp och leta efter något som man vet finns i något av skåpen. Dock inte vilket. Jag är så tacksam att jag fick den här möjligheten att börja rota i skåpen med en gång. Hoppas på bättre ordning där efter hand. ?

Jag hann precis checka in innan skyfallet. Klockan var närmare sex på kvällen och jag njöt av sådant som jag normalt inte äter. Nybakad baguette med ost, lite tomater och jordgubbar till efterrätt. Sedan fick jag låna ett paraply och var ute och gick ett par timmar. Skönhet för alla sinnen överallt. Utom kanske för fötterna som var lite ömma mot slutet. Gick in i mäktiga kyrkan S:t Sulpice. En märkligt levande kyrka med aktiviteter överallt. Hittade en konstutställning i Jardin de Luxemburg där en av konstnärerna berörde mig djupt. Kunde knappt slita mig. Tyvärr kostade en tavla mellan 60 – 100 000. Det ryms inte riktigt i min budget. I alla fall inte just nu.image

Jag bor på ett litet trevligt “designhotell” som ligger bra i 6:e arrondissementet, Metro Duroc. Inte så dyrt heller. Litet rum, men fint och mysigt. Superfräscht badrum. 80 euro. Det heter Hotel Mayet. I storstäder som Paris kan hotell vara rätt sunkiga så det är kul att dela tips på bra prisvärda hotell.

Efter en härlig frukost ska jag strax bege mig ut i regnet för att sammanstråla med min son och hans familj som har flugit in från Irland. I eftermiddag tar vi tåget till Audierne, Bretagne. Det fram emot 4,5 timmar på tåget. Att få se Frankrike flyta förbi och få ha tid med min sonson, Vincent, 3 år, som jag inte har träffat sedan i april. Livet leker … I och som mig. Vi har nog inte internet i huset vi hyrt, men det bör väl finnas internetcaf’eer även i små franska samhällen.

 

Share

Leave a Reply

Required fields are marked *.


[+] kaskus emoticons nartzco