Igår kom jag tillbaka efter tio dagars semester i Frankrike med min familj. Det har varit helt underbara dagar! Vi hyrde ett ljuvligt hus i den lilla orten Audierne vid havet i Bretagne. Huset ägs av en svensk kvinna med sin franska man. Det innebar att allt vi svenskar önskar fanns i huset och att det hade en fransk charmig känsla. Tavlor överallt. Inredning i vitt och ljusblått. Jag blev så positivt överraskad när jag kom in i huset. Framför huset finns en magisk trädgård. Inte mycket gräsmatta utan massor av krukor på altaner och i trappor, blommor, buskar och små träd i själva trädgården som skapade en hemlig känsla när man gick på de små gångarna. En trädgård i flera olika nivåer med många sittplatser. För en tre-åring var det den perfekta trädgården. Massor av ställen att gömma sig på. Trots att vi hade tre av våra sex dagar med mulet väder och lite regn åt vi alla måltider ute på den härliga altanen som låg lite högt med utsikt ut över trädgård och grannarnas hustak.

Bara ett par hundra meter bort låg en pir, ett par restauranger/barer med vidunderlig utsikt, en lekplats och en fantastisk strand, 1,5 km lång. Efter en 20 minuters promenad längs med flodmynningen från havet hittar man själva byn Audierne med gamla vackra hus, ett par kyrkor, flera bagerier förstås, saluhall, fiskaffär och många restauranter och barer vid flodkanten/hamnen. Audierne är en fiskeby – fortfarande aktiv. Här säljs alla möjliga fräscha fiskar och skaldjur.

Vi har blivit bortskämda av min dotter och hennes sambo som har lagat middag till oss alla varje dag. Och vilka middagar! Ena dagen havskräftor till lunch med goda ostar och bröd. Dagen efter tre sorters fiskar, bl a piggvar, med sås som kokts på kräftskalen. Vi har bl a fått testa och njuta av franska specialiteter som Cassoulet. Varje dag har maten varit lika god! Det har serverats bondomelett till lunch med rester från gårdagens middag. Ja, helt fantstiskt. Det känns lite tortigt att komma hem till min ensidiga och något tråkiga matlagning. Det är en utmaning för mig att variera mig.

Jag var lite fundersam innan  hur det skulle bli att inte göra avsteg från min sockerfrihet som jag tidigare har haft till vana att göra när jag träffar min familj, men det har gått bra. Det har serverats hemlagad tarte tatin, lokala bakelser m m. Jag har dock gjort avkall från min vanliga något strikta kosthållning och ätit bröd. Jag har ätit massor av bröd! Underbara varma nybakade baguetter med massor av olika ostar, härligt solmogna tomater och andra grönsaker. Jag har ätit croissanter som inte innehåller socker, utan bara mjöl och smör. Ljuvliga croissanter som smälter i munnen. Jag har druckit några glas äppelcider som min dotter och hennes sambo köpte på vägen ner när de åkte cidervägen – från cidergård till cidergård. Det har alltså verkligen inte gått någon nöd på mig. Jag har varit noga med att dricka mina gröna drinkar och ta mina kosttillskott så att kroppen åtminstone får något nyttigt i sig. Och nu är jag tillbaka i min vanliga kosthållning. Utan bröd eller annan mjölmat. Brödet har inte triggat sockersug så att jag har känt sug efter just socker. Snarare gjort mig mer sugen på bröd. Däremot känner jag att det känns tomt och lite sorgligt faktiskt att igen avstå. Och det är helt okej. Magen sväller ju upp som en ballong när jag äter snabba kolhydrater. Det känns som om jag är gravid. Det är något som jag inte kommer att sakna när det försvinner.

Jag känner mig också helt fylld av kärlek. Inte bara all den kärlek jag känner för min familj och för allt jag får uppleva. Dessutom har mitt lilla barnbarn gjort vad han kan för att fylla på/trigga den kärlek som alltid är alltings bas. Flera gånger varje dag har hans små armar omfamnat mig: “I really love you, farmor!” Hjärtat svämmar över. I alla riktningar. Det har varit så mysigt att få tillbringa mycket tid med honom. Vardagstid. Att se och uppleva hans glädje över havet, sanden, fiskarna, över allt vi alla har gjort tillsammans.

Det har varit svårt att veta när affärer och olika serviceanläggningar har öppet. De har siesta ett par timmar mitt på dagen och vissa dagar bara öppet på förmiddagen. Och ändå upplever jag servicenivån högra där än hemma. Varannan dag har brödbilen kommit, tutat och stannat på gatan. Här kunde man köpa inte bara bröd och bakelser utan även mjölk, grönsaker m m. Sopor hämtades stup i kvarten. Har man säckar med ogräsavfall ställer man bara ut dem på gatan.

Det var intressant att åka tåg nästan 5 timmar från och till Paris. Att se Frankrike flyta förbi. Stora fält med solrosor, majs, säd. Gamla byar med vackra kyrkor. På hemvägen när vi precis hade satt oss ner kom en ung kvinna med ljusgrön väst på sig och frågade om Vincent ville komma med henne. Det ville han. Hon samlade alla barn i speciell kupé i ena änden av vagnen. Här fick de rita, klistra på fjädrar på papper, bli ansiktsmålade och massor av andra projekt. Vincent var nog lite för liten. Han var där en timme, sedan kom han tillbaka och somnade i stolen. Men vilken service. De såg ut att ha väldigt roligt alla barnen tillsammans.

Trädgården här hemma hade klarat sig förvånansvärt bra trots att inget regn hade kommit. Tomaterna var i princip döda. Men för övrigt löste det mesta sig med lite vatten. När det gäller krukväxterna hade jag gjort som min f d svärmor gjorde. Ställt ut krukväxterna i häcken i var sin liten skål med vatten. Det var nog bra. Där var det skuggigt och lite fuktigt trots det soliga vädret.

Idag börjar hösten för mig. Kursen i Markaryd har sin första träff hemma hos mig och i morgon börjar Båstadgruppen. Det ska bli så roligt!!! Är du intresserad av att vara med i en grupp för inspiration och stöd i vardagen så börjar en sådan online den 8 september. Här är mer information.

Önskar dig en härlig vecka med det som fyller din tid. För många är det väl höststart, semestern slut. Och solen fortsätter att lysa även idag – i alla fall här.

 

Vacation without sugar

I came back from my holiday for ten days in France with my family yesterday. It has been absolutely wonderful days! We rented a lovely house in the small town of Audierne by the sea in Brittany. The house is owned by a Swedish woman with her French husband. It meant that everything we Swedes wish for was in the house and that it had a french charming feel to it. Art everywhere. Interior in white and light blue. I was so pleasantly surprised when I entered the house. In front of the house is a magical garden. No lawn instead lots of pots on patios and stairs, flowers, shrubs and small trees in the garden that created a secret feeling when you walked along the small paths. A garden in several levels with many seating areas. For a three-year-old it was the perfect garden. Lots of places to hide. Although we had three of our six days with cloudy weather and some rain, we ate all meals outside on the lovely patio that was a high up with views out over the garden and the neighbors’ rooftops.

Just a few hundred meters away there was a pier, a couple of restaurants / bars with spectacular views, a playground and a fabulous beach, 1.5 km long. After a 20-minute walk along the estuary from the sea you will find the village of Audierne with old beautiful houses, a couple of churches, several bakeries of course, indoor market, fish shop and many restaurants and bars at the river’s edge / harbor. Audierne is a fishing village – still active. You will find all sorts of fresh fish and seafood.

We have been spoiled by my daughter and her partner who has cooked dinner for us every day. And what dinners! One day, cray fish for lunch with delicious cheeses and breads. The day after three kinds of fish, including turbot with a sauce with a bouillon from the crayfish shells as base. We have among other things been able to try and enjoy French specialties such as Cassoulet. Every day the food was just as tasty! We were served farmer´s omelette for lunch with leftovers from yesterday’s dinner. for instance. Yes, absolutely fantastic. It feels a bit boring to come home to my one-sided and somewhat tedious cooking.

I was a bit concerned before how it would be to not deviate from my sugar abstinance since I have had the habit of doing that when I meet my family, but it has been easy. There has been homemade tarte tatin, local pastries etc. I did deviate from my usual somewhat strict diet and by eating bread. I have eaten lots of bread! Wonderful warm freshly baked baguettes with lots of different cheeses, lovely sun-ripened tomatoes and other vegetables. I have eaten croissants that do not contain sugar, but only flour and butter. Lovely croissants that melt in your mouth. I have had a few glasses of cider which my daughter and her partner had bought when they drove cider route – from cider farm cider farm. So it has not really been any hardship for me. And now I’m back in my regular diet. Without bread or other flour food. The bread has not triggered sugar cravings. Rather made me more hungry for bread. However, I feel that it feels empty and a little sad to again refrain. And that’s okay. The stomach swells up like a balloon when I eat simple carbs. It feels as if I’m pregnant. It is something that I will not miss when it disappears.

I also feel totally filled with love. Not just all the love I feel for my family and for everything I get to experience. In addition, my little grandson has done what he can to refill/trigger. Several times each day, his little arms embracing me: “I really love you, Grandma!” Heart overflows. In all directions. It has been so nice to get to spend much time with him. Time in everyday activities. To see and experience his joy over the sea, the sand, the fishermen, everything we have done together.

It has been difficult to know when the shops and various service facilities are open. They have siesta a few hours every day and some days only open in the morning. And yet I experience the level of service higher here in France than at home. Every other day the bread van comes, peeps his horn and stops on the street. Here you could buy not just bread and pastries but also milk, vegetables etc. Garbage is picked up every few days. If you have bags of weed waste you just put them on the street and they will be collected.

It was interesting to go on the train almost 5 hours from Paris and back. To see France float by. Big field of sunflowers, corn, grain. Old villages with beautiful churches. On the way home when we had just sat down in Audierne, a young woman with light green vest on came up and asked if Vincent wanted to come with her. He did. She gathered all the children in a special compartment at one end of the carriage. They got to draw, paste feathers on paper, get face painted and take part in lots of other projects. Vincent was probably a bit too young. He was there for an hour, then he came back and fell asleep in the chair. But the service. They seemed to have great fun all the kids together.

The garden had fared surprisingly well despite all the sunshine and no rain. The tomatoes were basically dead. But the rest was mostly solved with  water. When it comes to potted plants I did what my ex mother in law did. I put all the pots in small bowls of water and then hid them in the hedge. It seemed to work well. It was more shady and a little humid here, despite the sunny weather.

The fall begins for me today. The fall workshop in Markaryd has its first meeting at my home, todayand tomorrow the Båstad groups has it first meeting. It will be so much  fun !!! Are you interested in being part of a group for inspiration and support in everyday life an online group begins on 8 September in Swedish.

Wishing you a lovely week with whatever fills your time. For many, it means going back to work and the end of  holidays. And the sun continues to shine  – at least here.

Share