Livet som det är

Vardagliga reflektioner om livet i stort och smått

Indien är så mycket

| 2 Comments

 

Byggnadsarbetare LIndien är så mycket. Ett otroligt stort och varierat land. Det är stor skillnad mellan att vara i en storstad som Poona och att t ex vara vid havet i Goa. Helt olika upplevelser. Min allra första resa till Indien var 1996. Det blev början på en lång kärleksaffär med Mother India. Den resan gick till delstaten Goa. Till sol och bad och en försmak på en annorlunda kultur och livsstil. Goa brukar kallas India light. En bra start om man vill börja utforska Indien. Lite enklare för oss västerlänningar på många sätt. Mindre risk att bli sjuk t ex eftersom Goa var en portugisisk koloni. Resten av Indien lärde sig västerländsk hygien av engelsmännen. Efter den resan har det blivit en resa till Indien varje år (utom ett år då jag var på ett ayurvedacenter på Sri Lanka i stället).

Efter de två första resorna till Goa har alla resorna haft något form av fokus på andlighet/tystnad/meditation/sanning/personlig avveckling. Jag har varit på retreat i tystnad uppe i Rishikesh vid foten av Himalaya och badat i kristallklara, kalla, vackra Ganges. Jag har varit i tystnad och  bott i en enkel hydda på landsbygden utanför Tirruvannamalai där Ramanas ashram ligger. Flera retreater i Goa och Golden City utanför Chennai. Alla har de haft sin egen charm och särprägel. Möten med olika aspekter av Indien och den indiska kulturen. Jag har besökt storstäder som Delhi, Chennai och Mumbai, men aldrig turistattraktioner som t ex Taj Mahal. Kanske en dag …

Frisörsalongen LJag trodde nog aldrig att jag flera år i rad skulle komma tillbaka till storstaden Poona med allt vad det innebär av luftföroreningar, buller, fattigdom och storstadsliv. Ändå trivs jag så bra här. Fast jag trivs ju faktiskt bra var jag än är nuförtiden. Jag är otroligt tacksam att jag har möjligheten att assistera Dolano på denna “Intensive Satsang” och också att jag kan välja att göra det enkelt och behagligt för mig genom att ofta dra mig tillbaka till oasen på hotell Westin. Det är verkligen som en värld i världen.  På vägen dit – längs med den tättrafikerade North Main Road – passerar jag flera områden där människor bor i plåtskjul, många tiggare och människor som verkligen har det svårt. För att sedan gå in i den tysta lyxen på det flotta hotellet.

Från maskinerna på gymmet har jag fin utsikt över grönskan utanför. Det är skillnad från mitt gym i Markaryd som ligger i en källarlokal. Oftast är jag helt ensam här. Det är svalt, lugnt och skönt och jag kan köra igenom mitt program i mitt eget tempo. Allt för att stärka kroppens förmåga till hälsa och vitalitet. Det känns som om det är dags nu att bli av med den envisa febern.

På gymmet  LPoolen ligger högt upp och har utsikt över floden och Poona. Än så länge har jag varit ensam här också. Förutom när jag hade en vän med förra gången. Det är liksom inte högsäsong ännu. Igår var det bröllop på hotellet. Vilken färgprakt! Alla var så otroligt vackert klädda. Män som kvinnor. I bästa Bollywood-stil. Det får oss vinterskandinaver att se väldigt bleka och färglösa ut. :)

Poolen LTill sällskap idag hade jag utöver min Mp3-spelare med gårdagens Dolano-inspelning också världens härligaste bok! Jag skrattade högt flera gånger. Om du vill läsa en riktigt underhållande beskrivning av Indien rekommenderar jag “Delhis vackraste händer” av Mikael Bergstrand. Perfekt reselektyr på en Indien-resa, men även hemma i Sverige förstås. Den handlar om en medelålders man från Malmö som har blivit uppsagd från jobbet efter 20 år och som åker till Indien. Det är så mycket jag känner igen. En riktigt härlig historia som fint förmedlar Indiens alla uttryck, dofter, ljud och upplevelser.

Idag träffade jag en ung kvinna som driver ett eget företag med bl a en inrednings- och klädesbutik. Vi kom att prata. Hon berättade att hon är aktiv i ett nätverk med ett 40-tal företagarkvinnor där man träffas för att stötta varandra och lära sig nya saker. Hon frågade om jag kunde tänka mig att komma och prata inför gruppen. Det låter spännande tycker jag. Det måste vara en speciell utmaning att vara kvinnlig företagare i ett så mansdominerat samhälle som Indien även om det finns starka kvinnliga förebilder som gudinnorna Kali och Durga t ex. Hon skulle ta upp det med gruppen och se om det gick att få in i programmet. Vi får se om det blir av. Det var i alla fall mycket trevligt att prata med henne och höra lite om hennes tankar kring kvinnligt företagande i Indien.

I rikshan LPå vägen hem brukar jag ta en riksha, en trehjulsmoped. Det kostar hela 3 kr. Det är det värt. Så här ser jag ut när jag åker riksha i Poona. Det jag har framför ansiktet är ett filter som ska göra att jag slipper få i mig alltför mycket av allt det som finns i luften när man är mitt i trafiken här. Inte vet jag om det funkar, men många som kör motorcykel här har knutit näsdukar framför ansiktet.

 

Det jag verkligen kan säga med eftertryck är att om man aldrig tidigare har känt tacksamhet så lär man göra det här. Vi är så otroligt privilegierade i så många avseenden i Sverige. Att dessutom ha lärt sig att uppskatta det som är, att inte tro på det sinnet säger och helt enkelt vara fri att njuta av livet är en sådan stor gåva att det inte går att sätta ord på det. Jag smälter av tacksamhet om och om igen. Inte minst till Dolano och det hon så generöst och skickligt hjälper oss att känna igen.

 

India is so much …

India is so much. An incredibly large and diverse country. There is a big difference between being in a big city like Pune and to for example be by the sea in Goa. Completely different experiences. My very first trip to India was in 1996. It was the beginning of a long love affair with Mother India. The trip went to the state of Goa. For sun and sea and a taste of a different culture and lifestyle. Goa is usually called “India light”. A good place to start exploring this vast country. A little easier for us westerners in many ways. Less risk of becoming ill, for example, because Goa was a Portuguese colony. The rest of India learned western hygiene from the English. After that first trip there have been a journey to India every year (except for one year when I was on an Ayurveda center in Sri Lanka instead).

After the first two trips to Goa, all the trips have had some kind of focus on spirituality / silence / meditation / truth. I have been on retreats in silence in Rishikesh in the foothills of the Himalayas and bathed in the crystal clear, cold, beautiful Ganges. I have been in silence and lived in a simple hut in the countryside outside of Tirruvannamalai where Ramana´s ashram is located. Several retreats in Goa and Golden City outside Chennai. They have all had their own charm and individual character. Meetings with various aspects of India and the Indian culture. I have been to large cities like Delhi, Chennai and Mumbai, but I have never visited tourist sights like Taj Mahal – unfortunately. Maybe one day.

I never thought that I come back to the big city of Poona for several years in a row, with all that this entails in terms of air pollution, noise, poverty and busy urban life. Nevertheless, I enjoy it so much here. Though I actually enjoy wherever I am nowadays. I am incredibly grateful that I have the opportunity to assist Dolano in this “Intensive Satsang” and also that I can choose to make it easy and comfortable by often going back to the oasis at the Westin Hotel. It really is like its own world in the world outside. On the way there – along the congested North Main Road – I pass several areas where people live in shacks, many beggars and people who really have a difficult time.

From the work out machines in the gym, I have great views of the greenery outside. This is a difference from my gym in Markaryd that is located in a basement. Usually I’m all alone here. It is cool, calm and peaceful and I can run through my program at my own pace. Everything to strengthen the body’s ability for health and vitality. It feels like it’s time to get rid of this stubborn fever.

The pool is situated high up, overlooking the river and Poona. So far, I have been alone here, too. Except when I brought a friend last time. It is not high season yet. Yesterday there was a wedding at the hotel. What color splendor! Everyone was so incredibly beautifully dressed. Men and women. In the best Bollywood style. It makes us winter Scandinavians look very pale and colorless. :)

To accompany me yesterday I had – in addition to my Mp3 player with yesterday´s Dolano recording – also the world’s most wonderful book! I laughed out loud several times. If you want to read a really entertaining description of India, I recommend “Delhi’s most beautiful hands” by Mikael Bergstrand. Perfect reading materials on an India trip, but also at home in Sweden, of course. It is about a middle-aged man from Malmö who has been laid off from his job in advertising after 20 years and who goes to India. There is so much I recognize. A really lovely story that nicely conveys India’s expression, smells, sounds and experiences.

Today I met a young woman who runs her own company that includes an interior decoration and fashion store. We came to talk. She told me that she is active in a network of 40 entrepreneurial women where they meet to support each other and learn new things. She asked if I could think of coming and talking to the group. It sounds exciting, I think. It must be a special challenge to be a female entrepreneur in such a male-dominated society like India, although there are strong female role models of stronge women like for instance the goddesses Kali and Durga. She would take it up with the group and see if they could get into the program. We’ll see if it happens. It was in any case very nice to talk to her and hear some of her thoughts on female entrepreneurship in India.

On the way home I usually take a rickshaw, a moped on three wheels. It costs 3 SEK. It is definitely worth it. This is how I look when I ride in a rickshaw in Pune. What I have in front of my face is a filter that will stop me from getting too much of everything that exists in the air when you are in the middle of traffic here. I do not know if it works, but many who ride motorcycles here have tied handkerchiefs in front of their faces.

I can really say emphatically that if you have never before felt gratitude this is the place you learn to do so. We are so incredibly privileged in many respects in Sweden/in the west. To also have learned to appreciate what is, to not believe in what the mind says and to simply be free to enjoy life is such a great gift that you can not put it into words. I melt with gratitude over and over again. Not least to Dolano and what she so generously and skillfully helps us to recognize.

(I would again like to explain that I use google translate for the translations of my post. Good to know if you wonder about some strange expressions here and there. I roughly go through and change obvious mistakes, but not whole sentences.)

Share

2 Comments

Leave a Reply

Required fields are marked *.


[+] kaskus emoticons nartzco