Livet utan referensramar

November 29, 2013 by admin | 0 comments

Något av det bästa vi kan göra är att sluta engagera oss i den s k inre dialogen, sluta fokusera på alla dessa olika historier som verkar så viktiga och sanna. När vi lägger vår uppmärksamhet där är det så vi upplever världen. Det känns som om tankarna/historierna är sanna eftersom vi sedan tolkar verkligheten utifrån de här sagorna. Det blir så himla tjatigt. Till slut får det helt enkelt vara nog.

Nu räcker det. Jag vill inte hela tiden uppleva det som om jag pratar med mig själv. Jag behöver inte åka på retreat. Jag bestämmer mig för inre retreat. Inte så att tankar inte ska komma. Det styr vi inte och kan inte påverka. Men jag kan välja att inte engagera mig i dem. Att sluta prata med mig själv en liten stund då och då. Precis som när jag slutar att prata med andra på en vanlig retreat. I stället slappnar jag bara av. Hörande, seende, kännande blir då så uppenbart.

Leonard Cohen sjunger:

I don´t trust my inner feelings.

Inner feelings come and go.

Det tycker jag är mycket klokt skrivet. De flesta har lärt sig att tro på, lyssna till och lita på det som dyker upp i sinnet. Detta gör att vi kanske inte märker hur dessa olika upplevelser aldrig stannar. De kommer och de går. I och av sig själva. Utan att vi behöver göra något åt det.

Inget av det som upplevs definierar mig eller säger något beständigt om mig. Det vi engagerar oss i, fokuserar på, uppmärksammar, hanterar har en tendens att återkomma och då känns det som om det stannar. Vi har tränat oss länge på att betona vissa tankar och känslor framför andra. De upplevs mer sanna. Inget av det som kommer och går är värt vår totala uppmärksamhet. När vi slappnar av märker vi hur det här ögonblicket alltid är allt som är och att det är alldeles unikt. Har aldrig varit och kommer aldrig att vara igen. Njutning utan referensram.

Vi har så många referensramar om hur saker och ting ska kännas för att vara det vi tror det är. Njutning ska vara en viss upplevelse. Likaså lycka, hälsa och kärlek. Då märker vi inte att det är essensen i varje upplevelse. När vi inte längre investerar så mycket av vår tid och vårt engagemang i historierna öppnar vi upp för ett ärligt, rakt, rikt liv utan referensramarnas begränsningar. Vi tolkar inte längre det som är med hjälp av intränade idéer om hur saker och ting ska vara.

Bilderna här är från gårdagens morgonpromenad. För varje steg jag tog rörde sig solljuset upp över horisonten. Ständig rörelse, ständigt nytt. Ingen kontroll eller behov av kontroll. Självklart och naturligt är varje ögonblick som det är.

Om det inte känns på just ett visst sätt älskar jag inte mig själv, den här personen, det här jobbet. Om jag inte har den här upplevelsen är jag inte hemma hos mig själv. Då måste jag göra något för att rätta till det här felet. För att komma hem till mig själv. Som om vi någonsin kan vara någon annan än den vi är. Som om allt handlade om att fixa det som är fel i tillvaron, fel på mig, fel på dig.

Tänk om allting i stället går ut på att känna igen att allt redan är okej. Att jag redan är precis som jag ska vara i det här enda tidlösa ögonblicket. Att det jag är är det här ögonblicket. Att det här ögonblicket just är en inbjudan till att känna igen det bortom alla referensramar, beskrivningar och etiketter. Hur enkelt och njutbart kan det då alltid vara? Oavsett vilka tankar, känslor eller andra upplevelser som dyker upp.

I don´t trust my inner feelings.

Inner feelings come and go.

Vi kan förlita oss på det som alltid är här. Det faktum att existerande alltid är här. Livet här och nu!

Önskar er alla en underbar helg! Själv åker jag till Irland i morgon!

Life without frames of reference

One of the best things we can do is to stop engaging in seeming internal dialogues, stop focusing on all these different stories that seem so important and true. Wheren we put our attention will determine how we experience the world. It feels as if the thoughts / stories are true because we then interpret reality based on these assumptions . It gets so damn tedious. In the end, you simply have enough.

Enough. I do not want to constantly feel as if I’m talking to myself. I do not need to go on a retreat . I decide on an inner retreat . Not that thoughts should not come . We don´t have the control over that. But I can choose to not engage in them, focus on them . To stop talking to myself for a little while now and then. Just like when I stop talking to others on a regular retreat . Instead I just relax . Hearing , seeing, sensing become so obvious. Existing.

Leonard Cohen sings:

I do not trust my inner feelings .

Inner feelings come and go.

I think that’s very wisely written. Most people have been taught to believe in , listen to and trust what comes to mind . This means that we may not notice how these different experiences never stay. They come and they go. In and of themselves. Without any need for us to do something about it.

None of what is perceived defines me or says something lasting about me . Whatever we engage in , focus on, pay attention to , handles have a tendency to recur and it feels like it stays. We have trained ourselves for a long time long to emphasize certain thoughts and feelings in front of others. They feel more true . Nothing that comes and goes is worth our total attention. When we relax , we notice how this moment always is all that is and that it is quite unique. Never has been and never will be again . Enjoyment without any frame of reference.

We have so many frames of reference about how things should be felt to be what we think it is. Enjoyment feels in a particular way. Similarly, happiness, health and love. Then we do not notice that it is the essence of every experience. When we no longer invest so much of our time and our involvement in the stories, we open up an honest , straight , rich life without the limitations of reference . We no longer interpret what is through trained ideas about how things should be.

The photos are from yesterday’s morning walk. With each step I took the sunlight moved over the horizon . Constant motion , ever again. No control or need for control. Obviously and naturally , every moment as it is.

If it does not feel a certain way, it meansI do not love myself, this person, this job. If I dont have exactly this experience, I am not at home with myself. Then I have to do something to correct this error. To come home to myself. As if we could ever be anyone other than who we are . As if everything was about to fix what is wrong in life , wrong with me , wrong with you.

What if everything instead is about recognizing that everything already is all right. That I already is exactly as I should in this timeless moment. That what I am is this moment. This moment just is an invitation to recognize it beyond all frames of reference , descriptions and labels. How easy and enjoyable could it be ? Whatever the thoughts , feelings, or other experiences that come up.