På min morgonpromenad ser jag skuggorna dansa på marken i den skirt gröna bokskogen. Skuggor som gör att marken skiftar uttryck konstant. Skuggorna som dansar, byter form och plats i takt med vindens rassel bland bladen. Ingen av skuggorna nuddar någonsin marken, lämnar inga spår bland vissnade blad, mossor och bokollon.

Länge trodde jag att min skugga var något jag behövde arbeta med. Lära känna, bli vän med, acceptera. Det var många jobbiga workshops och intensiva timmar i terapi. Och visst blev det allt lättare att inte längre reagera på vad andra sa och på de tankar och känslor som dök upp. Allt lättare att njuta av livet. ”Skuggarbete” har absolut varit viktigt i mitt liv. Genom att se skuggorna förlorade de sin illusoriska makt.

Samtidigt blir det allt tydligare att ingen av skuggorna kan existera utan ljus. De har ingen egentlig egen existens. De är en illusion. Inte som om de inte finns, men att de inte är det vi tror de är. Det kommer en dag när det är befriande att inte längre fokusera på dem. Möjligheten finns att i stället välja att fokusera på ljuset. På det som alltid är här. Vår natur som alltid är klar, pålitlig och lugn. Det här vidöppna ögonblicket då allt är som det är – ansträngningslöst och naturligt. Skuggorna får dansa i denna obegränsade ljusa sfär där de inte definierar eller identifierar någon. Inget att förneka, förtränga eller undvika. Skuggornas illusoriska dans får sköta sig själv.

Idag blev det första doppet! Det är ju helt fantastiska dagar nu. Ljuvliga försommardagar med en himmel utan slut. Jag cyklade 10 minuter ner till en liten sandstrand som jag fick helt för mig själv. Det är fin sandbotten här och det svagt brunfärgade mineralrika vattnet var svalkande och skönt. Sommar, sommar!

Jag älskar att bada – har alltid älskat att bada. Som barn stannade jag i tills läpparna blev blå. Så många somrar vid havet. Under de fem åren i Balanced View hade vi vår mest intensiva tid under sommaren. Det blev inte mycket strand och bad då. Mycket annat roligt fyllde dagarna. Vi får se hur den här sommaren blir.

Varje ögonblick en pånyttfödelse. Varje ögonblick en minidöd. Nya möjligheter och öppningar om och om igen. Det rika, berikande, levande ögonblicket. Livet som det är.

 

The Dance of Shadows

On my morning walk, I see the shadows dancing on the ground in the delicate green beech forest. Shadows that make the ground change expression constantly. The shadows dancing, changing shape and location as the wind rustles through the leaves. None of the shadows ever touching the ground, leaving no trace among the withered leaves, mosses and beechnuts.

For a long time I thought my shadow was something I needed to work on. Getting to know, befriend, accept. There were many intense workshops and intensive hours in therapy. And of course, it became easier to no longer react to what others said and to the thoughts and feelings that came up. Much easier to enjoy life. “Shadow Work” has certainly been important in my life. By looking at the shadows, they lost their illusory power.

At the same time, it becomes increasingly clear that none of the shadows can exist without light. They have no real own existence. They are an illusion. Not as if they do not exist, but they are not what we think they are. There will come a day when it is liberating to no longer focus on them. The possibility exists that instead choosing to focus on the light. In what is always here. Our nature that is always clear, reliable and quiet. This wide-open moment when everything is as it is – effortlessly and naturally. The shadows will dance in this unlimited bright sphere where they do not define or identify anyone. Nothing to deny, repress or avoid. Shadows illusory dance will take care of itself.

Today was the first dip! It’s totally amazing days now. Lovely early summer day with a sky without end. I rode 10 minutes  on my bike down to a small sandy beach that I had completely to myself. It’s nice sandy bottom here and the pale brown mineral-rich water was cool and comfortable. Summer, summer!

I love to swim – have always loved to swim. As a child, I stayed in until my lips turned blue. So many summers at the beach. During the five years in Balanced View we had our busiest time during the summer. There was not much time for swimming and beaches. A lot of other fun filled the days. We’ll see how this summer will turn out.

Every moment a rebirth. Every moment a minideath. New opportunities and openings over and over again. Nothing stays. The rich, enriching, live the moment. Life as it is.

Share