Ibland är kan man bli väldigt glad och tacksam för de mest märkliga saker. Framför allt när alternativet är väldigt lite attraktivt. För en dryg månad sedan upptäckte jag att min ena bröstvårta inte såg ut som vanligt. Halva var röd, svullen och hård. Fast det gjorde inte ont. Jag följer en väns blogg som berättar om hor hon för 1,5 år sedan fick inflammatorisk bröstcancer och jag visste alltså att det finns en bröstcancer som inte visar sig som en knöl i bröstet. Inflammatorisk bröstcancer är dessutom aggressiv och svår att upptäcka. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och fick en tid bara ett par dagar sedan på en bröstmottagning. Först blev det mammografi. Jag som har valt bort det de senaste åren eftersom jag har hört om riskerna med strålningen och trycket på brösten. Nu kändes det lite fånigt faktiskt. Därefter fick jag direkt träffa en förtjusande rar och pedagogisk läkare. Han gjorde ultraljud och bekräftade att det fanns en förtätning som han inte kunde säga något om vad det var. Han tog fram en stor spruta och tog ett prov inne i bröstet. Det kändes knappt.

Jag har inte varit direkt orolig. Bröstcanceralternativet har känts overkligt. Jag skulle bli mycket förvånad om det var cancer. På något sätt tror jag nog att jag ska känna det rent intuitivt. Fast det har jag hört många berätta inte stämmer med deras erfarenheter. Det har ju hänt att jag har vaknat på natten och vetat att jag har en fästing någonstans. Kan man veta det borde man väl veta om man har cancer. Kan man tycka. Den här kropps-/sinnesorganismen, människan, är dock inte lätt att vara säker på. Många olika trossystem och idéer tolkar ju ständigt verkligheten åt oss. Rädslor kan ta sig många uttryck. Och det här ögonblicket är alltid vänligt utan fokus på tankarna om det! Men visst dök tanken på bröstet upp då och då.

När jag kom ut från bröstmottagningen kom en oväntad tanke. Impulsen att och längtan efter att ringa upp mamma och prata om det här. Hon som har varit död i nio år och som sällan dyker upp längre annat än som en minnesbild eller en tacksam tanke när något speciellt händer. Så visst påverkades jag av det som hände.

Efter en vecka ringde läkaren och berättade att biopsin hade misslyckats. De hade fått ut för lite material för att det skulle kunna undersökas. Man ville göra en ny biopsi. Denna gång från huden. Två veckor senare träffade jag en hudläkare som berättade att det kunde vara ett av två alternativ. Det kunde vara bröstcancer, men det kunde också vara borrelia. Borrelia! Märkligt. Hon skar ut en bit in i bröstvårtan och tog också ett blodprov för borrelia. Biopsin kommer att undersökas både för cancer och borrelia. Tydligen kan man även se om det är borrelia i vävnadsprovet. Det är ju bra eftersom de svenska blodproverna inte är så tillförlitliga. Om det är negativt kan man ändå ha borrelia. Det var visst på 80-talet som Läkemedelsverket bestämde sig för att spara pengar genom att gå över till ett billigare prov. Det är därför många åker till Norge eller Tyskland och testar eftersom de tydligen använder prover som vi inte gör längre i Sverige.

Det visar sig att man kan få något som heter Lymfcytom av borrelia. Ett par månader efter fästingsbettet kan lymfcytom visa sig. På barn oftast på öronsnibben, men på vuxna på bröstvårtan genom en tumörliknande växt. Det lät ju väldigt rimligt och stämde bra in på vad jag har. Jag har också haft en fästing i slutet av juni. Inte hade jag väl någonsin tänkt att jag skulle hoppas på att jag har borrelia! Men med tanke på alternativet …

Igår fick jag beskedet att blodprovet visade mycket tydligt att jag har borrelia. IgM som bör vara 0-22 var 110 och IgG 160. Jag fick direkt tre veckors Doxyferm, en antibiotika som lär kunna passera in i blodet. Så glad och tacksam! Det ska bli intressant att se om min senaste trötthet nu blir mindre. Jag har inte fått svar på biopsin ännu, men den kommer med all säkerhet att säga samma sak – borrelia.

Borrelia är en lurig sjukdom. Dels är det bara en av 17 fästingsburna sjukdomar. Min läkare menade att det var otroligt att man fick borrelia mer än en gång. Sedan utvecklar man antikroppar. Jag har hört många som har haft borrelia flera gånger. Det kan ju förstås ha varit även andra fästingsburen sjukdomar som t ex anaplasma eller rickettsia. Jag har haft en misstanke om att min feber/trötthet och märkliga värden sedan 3,5 år tillbaka har varit konsekvensen av borrelia (eller annan fästingsburen sjukdom). Visserligen tog jag en månad med Doxyferm förra sommaren utan att symtomen förändrades. Det lär dock vara svårt att behandla gammal borrelia med antibiotika. Det bör göras så fort som möjligt.

För fem veckor sedan, precis innan jag märkte det konstiga på bröstet, var jag hos en kinesiolog som konstaterade att jag hade borrelia. Då trodde jag att det var mina gamla symtom som hon diagnostiserade. Nu vet jag att jag hade den här nya borrelian då. Än en gång vet jag inget om det gamla. Hon gav mig i alla fall två olika droppar som hon hade botat flera med kronisk borrelia med. De skulle jag ta i 1,5-2 år tillsammans med olika kosttillskott. Den ena örten som jag tar två gånger om dagen heter Teaselroot (kardborrerot).  Den lär vara väldigt bra mot borrelia, men används också vid ME (kronisk trötthetssyndrom). Här är en video från en kvinna som berättar hur hon har botat sin borrelia med just teaselroot.

Den andra örten som jag tar två gånger om dagen heter Artemisia Annua (sommarmalört). Den har använts inom TCM, traditionella kinesisk medicin sedan urminnes tider för att bota feber. Den lär även ta död på parasiter så det är inte konstigt att det är just denna jag tar. Här är lite mer information om den. Den är väldigt aktuell just nu eftersom det är upptäckten av att den kan bota malaria som har gett  Youyou Tu Nobelpriset i medicin i dagarna.

Utdrag ur Nobelförsamlingens beskrivning:

Vid denna tidpunkt började Youyou Tu studera gamla örtmedicinrecept för att se om detta kunde ge uppslag till nya former av behandling mot malaria. Från en storskalig analys av olika örtbaserade dekokter framstod växten Artemisia annua som en intressant kandidat. Resultaten var dock inte entydiga, men efter att än en gång konsulterat månghundraåriga recept lyckades Tu utveckla en reningsmetod för att utvinna den aktiva beståndsdelen från Artemisia annua (Figur 4). Tu kunde sedan påvisa att den framrenade beståndsdelen, som sedan kom att kallas Artemisinin, var mycket effektiv när det gällde att slå ut malariaparasiten både i djur och hos människa.

Länge ville kineserna inte dela med sig av sin kunskap till väst av rädsla för att läkemedelsföretagen skulle ta över den. Det är precis det som har hänt. De försöker tydligen stoppa användningen av det rena örtpreparatet och i stället sälja det läkemedel som bygger på Aremisia Annua.

Man kan inte vara annat än tacksam för alla dessa fantastiska människor som engagerat sig i att sprida hälsa till alla oss andra. Nu väljer jag både att ta antibiotikan för den aktuella infektionen och att fortsätta med de två örtpreparaten för att se om det ev läker ut den äldre infektionen i kroppen.

Idag är jag väldigt tacksam och glad för att jag har borrelia och nu får hjälp att bli frisk från den!!!

(Kinesiologen som jag var hos, Tanja Runfeldt, säljer båda örterna i sin internetshop.)

 

So grateful that I have lyme´s disease

Sometimes you can be very happy and grateful for the most remarkable things. Especially when the alternative is not at all attractive. About a month ago I discovered that my one nipple did not look as usual. Half of it was red, swollen and hard. It did not hurt though. I follow a friend’s blog that talks about how she 1,5 years ago got inflammatory breast cancer so I knew that there is a cancer that does not show up as a lump in the breast. Inflammatory breast cancer is furthermore aggressive and difficult to detect. I called the health care information and received an appointment just a few days ago at a breast clinic. First, they did mammography. Something I had chosen to not do for the last few years since I have heard about the risks of radiation and the pressure on the breasts. Now it seemed a bit silly really. After this I immediately met a delightful sweet and clear doctor. He did the ultrasound and confirmed that there was a densification and that he could not say anything about what it was. He took out a large syringe and took a sample from inside the breast. He was quick and it hardly hurt.

I was not worried. The cancer option seemed unreal. I would have been very surprised if it was cancer. Somehow I think that I’ll know intuitively. Though I have heard many people describe how this was not their experience. It has happened that I have woken up at night, knowing that I have a tick somewhere. If it is possible to know about a tick, one ought to know if there is cancer. One might think. This body / mind organism, human being, is not easily understood. Many different belief systems and ideas interpret constantly reality for us. Fear can take many forms. And this moment is always friendly without focusing on thoughts about it! But the idea of ​​the breast cancer did certainly show up occasionally.

When I came out of the breast clinic an unexpected thought appeared. The impulse and longing to call my mother and talk about this. She has been dead for nine years, and she rarely shows up anymore except as a memory image or a grateful thought when something special happens. So yes, I was influenced by what had happened.

After a week the doctor called and told me that the biopsy had failed. They had not had enough material to investigate it. They wanted to make a new biopsy. This time a tissue sample from the skin and in. Two weeks later I met a dermatologist who told me that it could be one of two options. It could be breast cancer, but it could also be Lyme disease. Lyme disease! Strange. She cut out a piece into the nipple and also took a blood test for Lyme disease. The biopsy will be examined for both cancer and Lyme disease. Apparently you can even see if it’s Lyme disease in the tissue sample. That’s good because the Swedish blood samples are not as reliable. If negative, it can still have Lyme disease. It was in the 80s, I think, that the MPA decided to save money by switching to a cheaper test. That is why many go to Norway or Germany and test because they apparently use the more advanced and expensive tests that we do not do anymore in Sweden.

It turns out that you can get something called Lymfcytom from Lyme disease. A few months after the tick bites the lymfcytom shows up. In children usually on the earlobe, but on adults on the nipple by a tumor-like growth. It sounded very congruence with what I have. I have also had a tick at the end of June. I would never have thought that  I would hope that I have Lyme disease! But considering the alternative …

Yesterday I was told that the blood sample showed very clearly that I have Lyme disease. IgM should be 0-22 was 110 and IgG 160. I immediately received three weeks Doxyferm, an antibiotic that supposedly passes into the blood. So happy and grateful! It will be interesting to see if my last fatigue will become diminish. I have not received answers to the biopsy yet, but it will certainly say the same thing – Lyme disease.

Lyme disease is tricky. First, it is just one of 17 tick-borne diseases. My doctor said that it was rare to have Lyme disease more than once. After the first time antibodies develop. I have heard many say that they have had Lyme disease several times. It could of course have been also other tick-borne diseases such as Anaplasma and Rickettsia. I had a suspicion that my fever / fatigue and strange test results ​​since 3.5 years back was the consequence of Lyme disease (or other tick-borne disease). I took a month with Doxyferm last summer without any change in the symptoms. It seems that antibiotics rarely cures lyme disease if you have had it for a long time. It should be done as soon as possible.

Five weeks ago, just before I noticed the strange thing on my chest, I was at a kinesiologist who said that I had Lyme disease. I then thought it was my old symptoms that she was referring to/diagnosing. Now I know that I had this new Lyme´s then. Once again, I know nothing about the old. She gave me all the same two kind of herbal drops that she had cured several chronic Lyme disease with. They had taken them for 1.5-2 years with various dietary supplements. One herb that I take twice a day is named Teaselroot. It is said to be very good for Lyme disease, but also used for CFS (chronic fatigue syndrome). Here is a video of a woman who talks about how she cured her Lyme disease with the teaselroot. (In English)

The second herb that I take twice a day is called Artemisia annua (sweet wormwood). It has been used in TCM, traditional Chinese medicine since ancient times to cure fever. It supposedly also kills parasites so it is no wonder that it is precisely this I take. Here is some more information about it. It is very timely right now because it is the discovery that it can cure malaria that has given Youyou Tu the Nobel Prize in medicine a few days ago.

Excerpts from the Nobel Assembly Description:

“At this time began Tu Youyou studying ancient herbal medicine prescription to see if this could provide new forms of treatment against malaria. From a large-scale analysis of various herbal decoctions appeared the plant Artemisia annua as an interesting candidate. However the results were not conclusive, but after again consulting with centuries-old recipes successfully Tu develop a purification method to extract the active ingredient from the Artemisia annua (Figure 4). Tu was then able to demonstrate that the purified component, which then became known as Artemisinin, were very efficient when it came to knock out malaria parasite both in animals and in humans.”

The Chinese did not share this knowledge with the West for fear that pharmaceutical companies would take over. That is exactly what happened. They try to apparently stop the use of pure herbs and instead sell the drug based on Aremisia annua.

One cannot but be grateful to all those amazing people who are committed to spreading health to all of us. Now I choose both to take antibiotics for the current infection and to continue with the two herbs to see if it is possible heal the older the infection in the body.

Today I am very grateful and happy that I have Lyme disease and that I have gotten help to cure it !!!

 

Share