Får jag presentera Angel och hennes man Vishal? (Bild nedan) För några dagar sedan när jag stod i kön för säkerhetskontroll vid entrén till en shopping mall stod jag bredvid Angel. Hon började prata med mig och frågade om vi kunde sitta ner och prata lite mer. Det gjorde jag gärna. När vi väl kommit igenom säkerhetskontrollen för kvinnor presenterade hon mig för sin man, Vishal, en man med mycket snälla ögon. Vi tre gick och satte oss i mitten av shoppingcentrat där det fanns stolar och bord. Angel berättade att de nu hade varit gifta i tio dagar. När jag frågade om det var ett arrangerat giftemål log de båda och Angel svarade att det här var definitivt ett kärleksäktenskap. De såg på varandra och strålade. Angel är 24 år och Vishal 28. De bor fortfarande hemma hos Angels föräldrar, men ska snart flytta till en egen bostad. Det gläder de sig verkligen åt förstod jag. Angel kommer från Kerala och Vishal är här ifrån, Maharashtra. Angel bubblade av ord och hade så mycket hon ville berätta. Hon har precis skrivit klart sin första bok som handlar om livet för en ungdom i Indien. Hon har länge skrivit olika texter och dikter. Med ett skratt berättar hon att hon t ex har skrivit 108 dikter om choklad. Det låter inspirerat. Hon är kristen och aktiv medlem i en kyrka i Poona. Här har hennes dikter och texter lästs och uppskattats. Hon sjunger också och berättar att hon är nästan klar med inspelningen av en popskiva. Hon har stora förhoppningar om en kreativ framtid. Eftersom de inte har en egen bostad än brukar de gå till det här shoppingcentret för att bl a skriva ansökningshandlingar till olika jobb. Vishal är arbetslös och söker framför allt arbete på olika callcenters. Han har dock ett handikapp. Han pratar inte engelska. Det är idag i princip ett krav på mer kvalificerade tjänster. Varje dag har Angel engelskundervisning med Vishal här. Oftast brukar även deras vän Anil vara med. Han dyker också mycket riktigt upp efter en stund och sätter sig ner vid bordet. Angel har släkt i USA och hoppas på att kunna flytta dit så småningom med sin man, men då måste han först bli bättre på engelska. Hon tycker att det är så roligt att träffa folk från väst och ställer lite frågor om var jag kommer ifrån och vad jag gör i Poona. Till slut vill Vishal bestämt att hon ska ta ett kort med mig mitt emellan Anil och Vishal. Det kortet tänker han lägga upp på Facebook säger han med ett stort leende via Angel som tolkar. Det är tydligen en stor grej att ha bilder med västerlänningar på. Visst. Det är väl okej. Till slut är det dags för mig att gå vidare. Jag var på väg till Levis-butiken för att köpa jeans. Här kostar ett par Levis 200 kr. Jag behöver verkligen nya jeans så det passar ju bra. Andra byxor kan jag inte köpa här i Indien. De slutar ovanför ankeln på mig trots att jag inte är mer än 1.70.

Livet är verkligen så intressant. Varje ögonblick nytt, oväntat och spännande. För att citera Dolano: ”Varje morgon är en födelsedag”. Visst är det så. Varje ögonblick är ett födelseögonblick. Det förra är nu ett minne i mitt bibliotek, lika verkligt som en fantasi eller historia som jag har läst. Det enda verkliga är detta pulserande, levande, vidöppna ögonblicket. Alltid nu. Inget annat möjligt. Precis som det är. Å, vad jag är glad för det. Inget som behöver ändras eller fixas. Inget gammalt att bearbeta. Detta, bara detta!

Bilderna idag är från en morgonpromenad längs med floden. Ett område som är rikt på fåglar, vackert och också – förstås  – smutsigt och illaluktande.  Både och som vanligt. Hela tiden både och.

 

Every morning is a birthday

May I present Angel and her husband Vishal? (Picture below) A few days ago when I stood in the queue for security check at the entrance to a shopping mall I was standing next to Angel. She started talking to me and asked if we could sit down and talk some more. Sure I would like that. Once we got through security for women, she introduced me to her husband , Vishal , a man with very kind eyes . The three of us sat down in the middle of the shopping center where there were chairs and tables. Angel told me that they now had been married for ten days. When I asked if it was an arranged marriage, they smiled and Angel replied that this was definitely a love marriage. They looked at each other and beamed . Angel is 24 years old and Vishal 28. They still live at home with Angel´s parents, but will soon move into a home of their own . I could see that they really looked forward to that. Angel comes from Kerala and Vishal is here from Maharashtra. Angel bubbled words and had so much she wanted to tell . She has just finished writing her first book about the life of a youth in India. She has written various texts and poems for a long time. With a laugh she tells me that she for example has written 108 poems about chocolate . It sounds inspired . She is a Christian and an active member of a church in Poona . Her poems and texts are read and appreciate.here She also sings and tells me that she has almost finished recording a pop album . She has high hopes for a creative future.

Because they do not have a home of their own yet they usually go to this shopping center to sit down and write application documents for different jobs. Vishal is unemployed and is, above all, seeking work in different call centers. He has a handicap though. He does not speak English . Today, it is virtually a requirement for more advanced positions. Every day Angel teaches him English here. Usually, another friend, Anil, also participates. He shows up a few minutes later and sits down at the table. Angel has relatives in the U.S. and hopes to move there eventually with her husband, but then he first must learn more English. She thinks it ‘s so much fun to meet people from the west and asks me some questions about where I come from and what I do in Poona. Eventually Vishal decides that she should take a picture with their phone with me between Anil and Vishal . Vishal says – with  a big smile – and with Angel interpreting that he will post the picture on his Facebook page. It is apparently a big deal to have pictures with Westerners . Sure. It ‘s okay .

Then it is time for me to move on. I was on my way to the Levis store to buy a pair of jeans. They cost 200 SEK here and 700 in Sweden. I really need new jeans so it is perfect timing . I can not buy other pants here in India. They are too short and end above the ankle on me even though I am not more than 1.70 cm.

Life is really so interesting. Every moment new, unexpected and exciting. To quote Dolano : ” Every morning is a birthday .” It is true . Every moment is a birth moment. The past now is only a story  in my library , as real as a fantasy or story that I’ve read. The only real is this vibrant , vivid, wide-open moment. Always now. Nothing else is possible . Just as it is . Oh, I am so happy for that. Nothing needs to be changed or fixed. Nothing old to process. This , just this!

The pictures today are from a morning walk along the river . One area that is rich in birds, beautiful and also – of course – dirty and smelly. Both as usual. All the time both.

Share