Gårdagen gick oväntat bra! Märkligt nog fick jag varken några hungerkänslor eller några symtom på utrensning, som t ex huvudvärk. Det var ju visserligen bara första dagen. Nu har det snart gått ännu ett dygn. Det är 45 timmar sedan jag sist åt något och jag har fortfarande inga hungerkänslor eller sug. Jag mår riktigt bra. Jag är förstås noga med att dricka mycket och kontinuerligt. Det hjälper säkert till. Dessutom är ju min kropp van vid dagar med bara 500 kalorier eftersom jag äter enligt 5:2 dieten, men ändå … 

Jag börjar dagen med mitt varma citronvatten. Det känns bra med något varmt och jag vet att det är utrensande och stärker levern. Jag gör också lite annat som stödjer utrensning som att skölja näsan och bada varma bad. Jag tar en paus med alla kosttillskott utom probiotika. Tänker att lite goda tarmbakterier bara hjälper processen. En stor kopp varm misosoppa har det också blivit både igår och idag. Smakar gudomligt gott och värmer bra. Jag är ganska kall, men jag har också lite problem med värmesystemet just nu så mitt hus är kallare än vanligt. Tacksam för brasa och varma bad!

Jag var ganska trött igår kväll, men det är jag ofta efter en dag. Jag satt med pappersarbete hela förmiddagen och var i Helsingborg  på handledningsuppdrag på eftermiddagen så det var inte en helt passiv dag. Idag har jag varit ute en 45 minuters promenad med stavar i det vackra vädret och arbetat med administration. Jag tog dock en kort tupplur mitt på dagen. Något som jag gillar och försöker komma ihåg att göra alla dagar.

Tidigare idag dök minnet upp om jag brukade ha måndagar som vattenfastedagar när jag var ung. Det kändes bra att börja veckan med att ge kroppen vila och möjlighet till återhämtning. Det var innan forskningen om 5:2-dieten dök upp. Den som visar att våra kroppar verkar vara gjorda för att svälta ibland. Idag lever vi ett liv där vi alltid har tillgång till mat och där mat står för så mycket mer än näring. Historiskt sett var det inte alltid så. Vi åt mycket när vi hade tillgång till mat, t ex efter jakt och sedan blev det mycket knapert under perioder emellan.

Det blir spännande att se hur morgondagen blir. Mitt mina av fastor är att den dagen brukar vara värst. Och jag har ingen aning om hur morgondagen blir. Känner bara att det känns kanon nu och då har halva fastan snart gått. (Foton från dagens promenad i bitande kyla och ljuvlig sol.)

 

Water fasting, second day

Yesterday went surprisingly well! Oddly enough, I was neither hungry nor any symptoms of purging, such as headaches. Of course it was only the first day. Now one more day has soon passed. It is 45 hours since I last ate anything and I still have no hunger or cravings. I feel really good. I of course make sure to drink a lot of water and continuously. It certainly helps. My body is used to days with only 500 calories since I normally do intermittent fasting, but still …

I start the day with my warm lemon water. It feels good with something warm and I know it’s cleansing and strengthening the liver. I also do some other things that support the detox like rinsing the nose and take hot baths. I take a break from all supplements except probiotics. I think that it is probably supportive with some good intestinal bacteria. I have also had a large cup of hot miso soup both yesterday and today. Tastes divine and warms well. I am a bit cold, but I also have some issues with the heating system right now so my house is unusually cold. Grateful for fires and hot baths.

I was pretty tired last night, but that is common for me. I sat with paper work all morning and evening and was in Helsingborg on mentoring assignments in the afternoon so it was not a completely passive day. Today I have been out for a 45 minute walk with poles in the beautiful weather and worked with administration during the day. I, however, took a short nap at midday. Something that I like and try to remember to do all days.

Earlier today a memory surfaced about how I used to have Mondays as water fasting days when I was young. It felt good to start the week by giving the body some rest and possibility of recovery. That was before research on intermittent fasting became mainstream knowledge. That showed that our bodies seem to be made to starve sometimes. Today we live a life where we always have access to food and where food represents much more than nutrition. Historically, it was not always so. We ate a lot when we had access to food, for example after a hunt and then there were periods of very little food in between.

It will be exciting to see how tomorrow will be. My memories of fasting is that day three is usually the worst. And I have no idea how tomorrow will be. Just feel that it is great now and half the time has almost passed. (Photos from today’s walk in the biting cold and lovely sun.)

 

Share