Är det inte fantastiskt att ha en kropp att leka i? Känner så stor tacksamhet för den här kroppen. Kroppen som låter mig uppleva så mycket. Som fungerar utan större underhåll eller omsorg. Som sköter sig själv, går och går. Genom vilken alla dessa olika upplevelser blir möjliga. Det är helt otroligt hur självklart den tar hand om allting. Ett barn föds med alla funktioner på plats (för det mesta). Hjärtat slår och fortsätter att slå, slag efter slag – oförtrutligt och outtröttligt. Vilket mirakel. En kropp med sina egna naturliga begränsningar. Som alltid gör så gott den kan med de förutsättningar den har.
Vaknade i morse och upplevde de kroppssensationer jag lärt mig att kalla hjärtat som slår, andningen som rör sig i kroppen. Alla dessa självklara kroppssensationer som är så lätta att glömma bort. Som ofta blir tydliga direkt på morgonen innan sinnet börjat kommentera allt. Som alldeles magiskt tar hand om det som behöver tas om hand. Allt det vi tar som självklart. Oavsett om vi tror att vi är i kroppen eller om vi upplever att kroppen är en upplevelse som kommer och går i oss så är de olika upplevelserna avhängiga kroppsupplevelsen.
Seendet sköter sig själv och registrerar allt utan beskrivningar, utan då och nu. Hörandet är vidöppet och framträder naket och avskalat. De andra sinnena likaså. Sinnet verkar knyta ihop allt till en historia, en beskrivning. Allt ett enda upplevande. Enkelt och självklart. (Bilderna här ett försök att fånga det seende som inte går att fånga. Som alltid är nytt och oanvänt.)
Påminner om det här. Just det här just nu. Det räcker! Njutbart. Rikt. Enkelt. Jag är så tacksam!
What a miracle the body experience is
Is not it great to have a body to play in? I feel so much gratitude for this body. The body that allows me to experience so much. That works without major maintenance or care. That takes care of itself, goes and goes. Through which all these different experiences are possible. It is amazing how obvious it will take care of everything. A child is born with all the features in place (for the most part). The heart beat and continue to beat, shot after shot – remained kisser thoroughly and tirelessly. What a miracle. A body with its own natural limitations. Always doing its best with the given conditions.
Woke up this morning and felt the body sensations I’ve learned to call the heart that beats, the breath moving in the body. All these obvious body sensations that are so easy to forget. That often become clear in the morning before the mind starts to comment on everything. That just magically takes care of what needs to be taken care of. Everything that we take for granted. Whether we think we are in the body, or if we experience that the body is an experience that comes and goes in us, both perspectives depend on the body experience.
Seeing runs by itself and records all without descriptions,without past and future. The hearing is wide open, and stands naked and unadorned. The other senses as well. The mind seems to tie it all together into a story, a description. Everything one experiencing. Simple and evident.
Reminiscent of this. Right here right now. Enough! Enjoyable. Rich. Simple. I am so grateful!
Share