Det kändes så roligt att bege mig ut på utflykt igen i fredags morse. Dags att träffa Lotta som jag har känt i 43 år. Vi hade bestämt oss för att fira att vi båda fyller 60 år i år i Vadstena.

Huset som vi bodde i, en del av Vadstena klosterhotell, byggdes av Birger Jarl 1250 som gåva till hans son Kung Valdemar. Det är otroligt att tänka sig vad dessa väggar fått vara med om under dessa 900 år. Vilka annorlunda liv vi lever idag! Allt är så vackert. De har lyckats skapa inbjudande, varma miljöer som andas historia.

Vi började med att gå ut och äta lunch. Jag som aldrig har varit i Vadstena blev helt förtjust. Så många vackra, gamla hus. Vidsträckta Vättern ständigt närvarande. Med risk att upprepa mig måste jag konstatera att jag har hittat ännu en plats jag gärna kan tänka mig att bo på. Vi strosade runt och njöt av att ha obegränsat med tid att prata och samtidigt kunna glädjas åt allt det vackra vi såg runt omkring oss. Det är något speciellt att träffa vänner som man har känt så länge. Vänner som har känt ens föräldrar och syskon. Som vet allt om det som har hänt bakåt i tiden. Där det finns en så grundad och självklar vänskap, tillit och kärlek att allt är öppet och kan delas enkelt och självklart. Allt kan sägas och inget behöver sägas.

Vi åt en fantastisk middag i det gamla munkklostret. Det var en kväll med kontraster. Vi gick till klosterkyrkan och läste lite om Sankta Birgitta och hennes bakgrund och i mörkret på väg hemåt möts vi av mörka skrämmande Halloween figurer som strök runt kring kyrkogården med dess vackra ljuslyktor. Så symboliskt hur ljus och mörker samsas i och som det som inte har några motsatser.

När vi dagen efter gick in i Klosterkyrkan och läste mer om Birgittas öde blev jag berörd. Tidigare hade jag en stark längtan efter klosterliv. Jag förstår i dag att det var ett uttryck för en längtan hem som jag trodde behövde speciella, extrema omständigheter för att uppfyllas. En längtan efter ett liv med helheten i fokus mitt i levandet av alla olika delar. Idag är jag så tacksam och glad att jag känner igen helhetens tempel mitt i livet som det är utan krav på att omständigheterna ska ändras. Så fint med stillhet, tystnad och lugn. Med andliga miljöer och människor som delar dessa intressen. Och helt okej med allt annat också. Inget behöver förnekas eller avvisas. Allt är välkommet och inkluderat. Även om det inte alltid känns så.

Vi besökte också Birgittasystrarnas moderna och mycket vackra klosterkyrka. Här kan man bo enkelt under den varma årstiden (så här års är det bara öppet för grupper på helgerna) och välja om man vill vara med i deras andliga liv eller om man hellre väljer andligheten i andra former, t ex finns det fina pilgrimsleder runt Vadstena.

När jag åkte upp såg jag Visingsö från bilen. Det var lite förvånande att jag aldrig har varit där. Det såg vackert ut! Jag tänkte att jag kanske skulle åka över på vägen hem. När jag sedan checkat in och väntade på Lotta gjorde jag en kort statusuppdatering på Fb. Då såg jag att en vän skulle sjunga på Visingsö kl 4 dagen efter. La det i minnesbanken utan att ta ställning. Vid kl 13 lämnade vi Vadstena efter en god frukost, en lång promenad längs med Vättern och ett roligt besök i en antikhandel. Jag svängde av vägen för att besöka Alvastra klosterruin där jag aldrig har varit. Tänkte på vägen på två vänner som jag vet ska bo när Omberg, men jag visste inte var. När jag har går ut ur bilen vid ruinen kommer en kvinna och stiger in i en bil bredvid mig. Det var vännen jag precis tänkt på. Det visade sig att hon bor med sin man 5 meter från där jag parkerat. Livet är märkligt och världen känns väldigt liten ibland.

Alvastra klosterruin var så berörande vacker där det ligger vid foten av Omberg. Jag var alldeles själv där och kunde känna historiens vingslag. Här låg Birgittas man begraven och det gick att föreställa sig hur de olika rummen hade sett ut. Klostret grundades 1143 av franska munkar från cistercienorden och upplöstes 1530 i samband med reformationen.

Jag valde att åka vägen mot Gränna längs med vattnet och bestämde mig när jag närmade mig Gränna att åka över till Visingsö och lyssna på Eva och Maijkel. Färjan över tar 25 minuter (och kostade mastiga 165 kr!). Jag hann köra 1 mil norrut tills den nordligaste delen. Landskapet präglades av många fornlämnningar, gamla vackra hus och den spektakulära utsikten över Vättern åt båda hållen. Vägen gick så att man såg ut över vattnet åt båda hållen. Mäktigt.

Brahekyrkan var också mycket vacker. Greve Magnus Brahe byggde själva kyrkan i början på 1600-talet. Den byggdes på den gamla Ströja kyrkas grund och han behöll klocktornet som var från 1100-talet. Det jag trodde skulle vara en konsert visade sig vara en gudstjänst med rikliga inslag av Evas änglalika sång. Jag bara älskar hennes röst. Jag har tidigare delat hennes tonsättning av Margareta Melins dikt ”Jag är gudabarn”. Här är en länk till den igen. Väl värd att lyssna på flera gånger tycker jag. Jag fick en skön tupplur under prästens predikan. Jag är inte så intresserad av att lyssna så noggrant när det pratas om att vi inte ska vara förmätna t ex. Men det var fint att vara där, en vilsam och skön stund. Efter färjeresan tillbaka blev det raka vägen hem. Jag känner mig så tacksam och nöjd efter de här två rika och berikande dagarna. Vilket vackert land vi lever i, så mycket spännande det finns att uppleva och utforska. Jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för livets otroliga skattkammare!!!

 

Life is a treasure trove

Iwas so happy to be on tour again on Friday morning . Time to meet Lotta, a friend that I have known for 43 years . We had decided to celebrate that we both turn 60 this year in Vadstena.

The house we lived in , part of Vadstena Abbey Hotel , was built by Birger Jarl in 1250 as a gift to his son King Valdemar. It is incredible to imagine what those walls have been part of during these 900 years . What different lives we live today! Everything is so beautiful here now. They have managed to create an inviting, warm environment that breathes history.

We started by going out for lunch. I have never been in Vadstena before and was absolutely delighted . So many beautiful , old houses. The vast Vättern (Sweden´s second largest lake) ever present . At the risk of repeating myself , I must say that I have found yet another place that I could very well see myself living. We strolled around and enjoyed having unlimited time to talk while being able to enjoy all the beautiful things we saw around us. There is something special about meeting friends that you ‘ve known for so long. Friends who have known your parents and siblings. That know all about what has happened in the past. Where there is such a grounded and obvious friendship, trust and love that everything is open and can be simple and obvious . Everything can be said and nothing needs to be said .

We ate a fabulous dinner in the old monastery. It was an evening of contrasts. We went to the Abbey church and read a little about St. Birgitta and her background and in the dark on the way home we meet dark scary Halloween characters who wandered around on the cemetery with its beautiful lanterns. So symbolical how light and darkness coexist in and as that which has no opposites.

When we the day after went into the monastery church and read more about St Birgitta’s fate , I was moved . Earlier in my life, I had a strong desire for monastic life . I understand now that it was an expression of a longing for home that I thought needed special , extreme circumstances to be met. A longing for a life of wholeness of focus in the middle of the living of all the different parts . Today I am so grateful and happy that I recognize my wholeness´ temple in life, that there is no requirement for circumstances  to be in a certain way. It is nice with peace, quiet and silent. With spiritual environments and people who share these interests. And it is totally okay with everything else as well. Neither has to be denied or rejected. Everything is welcomed and embraced. Even if it may not always feel like that.

We also visited The Birgitta Sisters´ modern and very beautiful abbey church. Here you can stay during the warm season ( this time of year it is only open for groups on weekends) and choose if you want to be a part of  their spiritual life, or if you prefer spirituality in other forms, for example , there is great pilgrim routes around Vadstena.

When I drove up to Vadstena, I saw Visingsö from the car. It is a little surprising that I have never been there. It looked beautiful! I thought maybe I ‘d go over there on the way home. When I checked in and waited for Lotta, I made a brief status update on FB . Then I saw that a friend would sing on Visingö at 4 am the following day. I put it in the memory bank without making a choice. At 1 pm we left Vadstena after a good breakfast , a long walk along Vättern and an enjoyable visit to an antique shop . I veered off the road to visit Alvastra ruined monastery where I ‘ve never been . While driving I thought of two friends that I know close to Omberg (the mountain close to Alvastra), but I did not know where . When I went out of the car close to the ruins, a woman and steps into a car beside me. It was the friend that I just thought of. It turned out that she lives with her husband only a few meters from where I parked my car. Life is strange , and the world seems very small sometimes .

The ruins of Alvastra abbey was so touchingly beautiful where it is situated at the foot of Omberg . I was all by myself there and could feel the wings of  history . *St Birgitta´s husband was buried here, and it was possible to imagine how the various rooms had looked like. The monastery was founded in 1143 by French monks from cistercienorden and dissolved in 1530 in connection with the Reformation.

I chose to go towards Gränna along the lakeside and decided as I approached Gränna to go over to Visingsö and listen to Eva and Maikel . The ferry takes 25 minutes ( and costs 165 SEK !) . I had time to drive the 10 km north to the northernmost part . The landscape was characterized by many ancient monuments, very old beautiful houses and the spectacular views of Vättern both ways. The road was so you could see out over the water either way. Impressive .

Brahe church was also very beautiful. Count Magnus Brahe built the church in the early 1600s. It was built on the old Ströja church grounds and he kept the clock tower which was from the 1100s. What I thought would be a concert turned out to be a worship service with abundant enrichments through of Eva’s angelic vocals. I just love her voice. I have previously shared her musical setting of Margareta Melin’s poem “Jag är gudabarn ” . Here is a link to it again . Well worth listening to several times , I think. I got a nice nap during the pastor’s sermon. I’m not  interested in listening intently when people talk about that we should think that we are special, for example . But it was nice to be there, a restful and enjoyable time . After the ferry ride back , I went straight home . I feel so grateful and happy for these two rich and rewarding day . What a beautiful country we live in, so much excitement there is to experience and explore . I can not express in words my gratitude for life’s incredible treasure trove !

Share