Det blev en enkel, smidig och vilsam resa till Indien. 3,5 timmars flygresa från Köpenhamn till Istanbul, 3 timmar i transit på Istanbuls flygplats och slutligen 6 timmars flygresa till Mumbai (f d Bombay). När jag kom fram till den ett år gamla, tjusiga flygplatsen kl 5 i morse lokal tid (00.30 i Sverige) stod taxin och väntade. Det är alltid lika roligt att åka taxi i Indien. Massor att se som man inte är van vid. T ex ett femtiotal unga kvinnor i svarta burkor som har morgongymnastik på en skolgård, några apor vid motorvägens kant, ett fält där det satt ett tjugotal män på huk utspridda och gjorde sin morgontoalett, hav av vackra bougainvilleor i olika färger, hästar, kor, hundar och barn på vägen. Det där med att köra om till höger tar man inte mycket hänsyn till även om det står skyltar överallt som påminner. Det körs om på trottoarer, innanför, utanför. Man byter fil respektlöst. Ändå flyter det på bra på något märkligt sätt.

Det tutar, tjuter och låter från alla håll och kanter. Indien är på något sätt ”extra allt”. Inget lagom så långt ögat kan nå. Stora kontraster åt alla håll. Ögonbedövande skönhet varvat med smuts och misär t ex.

Inte minst gäller det färgrikedomen. Det är nästan lite chockartat att komma från ett grått Sverige där det mesta går i skalan grått till svart. Inte minst våra kläder. (Varför har de flesta av oss – inklusive jag – svarta vinterjackor när det finns tusentals andra färger att välja mellan?)  Här ser man sällan någon gå klädd i svart, förutom muslimska kvinnor i burka. Kvinnornas saris och punjabis (byxor med matchande tunika) vibrerar av olika färgnyanser. Naturen är så här års ganska brun med många inslag av knallgrönt och blommor i himlens alla färger.

Jag somnade till flera gånger under den tre timmar långa taxiresan. Kroppen var ju van att det var natt vid den tiden. Dessutom hade det inte blivit så mycket sömn på flyget. Jag såg förresten en jättehärlig feelgood-film som hette The hundred Foot Journey av Lasse Hallström. En indisk familj öppnar restaurant i Frankrike. Den kan jag verkligen rekommendera. Passade också så bra på resa till Indien och dess rika matkultur. Helen Mirren var glänsande i en av huvudrollerna.

Väl framme kroknade jag på sängen en timme. Sedan var det dags att få mycket av det praktiska på plats. Jag hyr ett rum med eget badrum i  ett hus med många andra. Samma rum som tidigare år. Tycker så mycket om det här rummet längst upp i huset, direkt under takterrassen med uteköket. Här är min härliga sittplats på balkongen. Soligt och skönt på för- och tidig eftermiddag. Sval och vilsam på seneftermiddag och kväll. Här brukar jag tillbringa en hel del tid.

Efter att ha packat upp, ordnat med formalian (formulär till myndigheterna, betalning av rummet) gick jag ut för att handla lite av det som jag behöver nu direkt. Det blev först ett besök hos Mahalaksmi, en ”supermarket” tio minuters gångväg härifrån. Här handlade jag diskhanddukar, diskmedel, tvål och andra praktiska saker för min mathållning. Därefter var det dags för den lokala hälsokosten där jag hittade riktigt bra kokosolja (kallpressad, jungfruolja från färska kokosnötter utan tillsatser). Det är ju en viktig bas i min kost. Både att steka i och att ha i t ex proteindrinken. Här är den ju praktiskt flytande eftersom det är så varmt. Hittade också en fin ekologisk tahini som passar bra till mina rawfood-kex.

Annars kan jag berätta att en stor del av min packning bestod av mat och kosttillskott. Jag har t ex med mig ett kg proteinpulver, 500 g Powder of Life (grönt pulver som bl a innehåller olika alger, blåbär, nypon och nässla), Chiapsyll (bl a chia- och psylliumfrön), MSM, kolloidalt silver, C-vitamin i pulverform, Holistics REDS (pulver med 45 olika frukter och bär) samt magnesium, kalium och probiotika (goda tarmbakterier), rawfoodkex med linfrön och bovete bl a. Jag hade lite övervikt, men det gick bra. Det blir ju lättare på vägen hem.

Jag tog inte med mig CBD-oljan. Alldeles för osäker på hur andra länders tull hanterar den.

Precis som förra året är min ambition att i första hand äta hemma. Det finns två anledningar till det. Den ena är att jag vill göra det jag kan för att inte bli sjuk, få i mig parasiter eller annat skräp eftersom jag fortfarande inte har blivit av med min feber. Det känns som mest kärleksfullt till en kropp som redan kämpar med att hålla mig så frisk som möjligt. Dessutom är den indiska maten – förutom att den är supergod – mycket kolhydratrik och proteinfattig (förhållandevis fast den består av mycket bönor och linser som ju har en hel del protein). Min kropp verkar må bäst med att hålla nere mängden kolhydrater och framför allt socker och andra snabba kolhydrater som t e x ris. Det låter lite trist kanske. Och det skulle kunna vara det också om jag valde att fokusera på de tankarna. Nu väljer jag i att i stället njuta av de härliga grönsakerna som finns här och håller det enkelt. Det blir grön drink och proteindrink till frukost/lunch, mellanmål med t ex avocado och lite ost och sedan lagad middag. Fast inte idag. Det orkar jag inte.Idag får det räcka med lite getost, rawfood-kex, grönsaker och så grön- samt proteindrink. Fortfarande riktigt trött. Det brukar kännas bättre redan imorgon.

Efter hälsokosten blev det några små affärer till för småsaker, grönsaker från grönsakshandlaren vid North Main Road och vita gladiolus till mitt rum (drygt 1 kr/st). Att ta sig över North Main Road är för övrigt en verklig utmaning. Trafiken var så otroligt intensiv. Speciellt när man inte är van så här första dagen. När jag väl tagit mig halvvägs stod jag där i – som det kändes – evigheter. Till slut kom några indier och jag liftade med dem sista biten. Sprang när de sprang.

Till sist besökte jag den fina moderna ”supermarketen” här bredvid där jag bor, Nature´s Basket. Dyrare förstås, men mycket ekologiskt, fräscht, svalt och hemtamt. Sedan var jag klar.

Jag träffade också några av de andra som bor i huset. En kände jag sedan förra året. Ett fint återseende. I år är hon tillbaka med sin pojkvän. 90 % av de som bor i de här två husen ska vara med på Dolanos Last Satsang som jag ska vara ”helper” på. Vi börjar med informationsmöte imorgon. Mer om det senare.

Det får räcka för idag. Det sammetsmjuka mörkret har lagt sig utanför och jag sitter i sängen och skriver. Kudden ropar på mig. Den ser så välkomnande ut. Snart vilar jag mjukt och låter drömmarna ta över upplevelserna. Återkommer förstås. Är det något du undrar eller vill att jag ska skriva om får du gärna nämna det i kommentarerna här nere. Ni som har följt bloggen ett tag har ju redan läst om mina två tidigare år här. Jag inser att jag t ex har glömt att nämna att jag är i Poona. Min käre bror skickade för några dagar sedan koden för att lägga in klocka med Poona-tid här i bloggen. Så omtänksamt. Tack för det! Jag ska se om jag hittar någon annan plats att lägga den där hela ryms.

Ta hand om dig så länge! Kärlek och värme …

 

Back in India again

It was a simple, smooth and restful trip to India. A 3.5 hour flight from Copenhagen to Istanbul, 3 hours in transit at Istanbul airport and finally a 6 hour flight to Mumbai (formerly Bombay). When I reached the one year old, fancy airport at 5 am this morning local time (0:30 in Sweden) the taxi waited. It’s always fun to take a taxi in India. Lots to see which one is not accustomed to. For example, some fifty young women in black burkas that have gymnastics in a schoolyard, some monkeys at the highway’s edge, a field where it sat about twenty man squatting scattered and made their morning toilet, a sea of beautiful bougainvilleas in different colors, horses, cows, dogs and children on the road. The idea to overtake on the right, most do not take into consideration even though there are signs everywhere reminding. They drive on the sidewalks, inside, outside. Changing lanes disrespectfully. Yet it moves quite smoothly in some strange way.

There are honks, whistles and sounds from all sides. India is somehow “extra everything”. Nothing in between as far as the eye can reach. Contrasts in all directions. Eye stunning beauty interspersed with dirt and misery for example.

This applies in particular to color richness. It’s almost shocking to come from a gray Sweden, where most of it is in the scale gray to black. Not the least our clothes. (Why do most of us – including me – wear black winter jackets when there are thousands of other colors to choose from?) Here you rarely see anyone dressed in black, except for Muslims in burqas. The women’s saris and Punjabis (trousers with a matching tunic) vibrates with different shades of color. Nature is. this time of year. rather brown with many touches of bright green and flowers in all the colors of heaven.

I fell asleep several times during the three-hour taxi ride. The body was used to it being night at this time. Moreover, I did not get so much sleep on the plane. I saw by the way a very lovely feelgood movie called The Hundred Foot Journey by Lasse Hallström. An Indian family opens restaurant in France. I can really recommend it. It was very appropriate on a trip to India and its rich food culture. Helen Mirren was shining in one of the lead roles.

Once in my room I ended up sleeping for an hour. Then it was time to get a lot of practical on-site. I rent a room with private bathroom in a house with many others. Same place as last year. So fond of this room at the top of the house, directly under the roof terrace with the outdoor kitchen. Here is my lovely chair on the balcony. Sunny and warm in the morning and early afternoon. Cool and restful in late afternoon and evening. I usually spend a lot of time here.

After unpacking, arranging some formalities (form to the authorities, payment of the room), I went out to buy some of what I need right now. I was first made a visit to Mahalaksmi, a “supermarket” a ten minute walk away. Here I bought dish towels, dish soap, soap and other practical things for my cooking. Then it was time for the local health food store where I found really good coconut oil (cold pressed, extra virgin olive oil from fresh coconuts without additives). It is an important base in my diet. Both for frying and to have eg in the protein drink. It is practical here that it is liquid due to the high temperature.

Otherwise, I can tell you that a big part of my luggage consisted of food and supplements. For example I have brought one kilo of protein powder, 500 g Powder of Life (green powder which among other things includes various algae, blueberries, rosehip and nettle), Chiapsyll (including chia- and psyllium), MSM, colloidal silver, vitamin C in powder form, Holistics REDS (powder with 45 different fruits and berries) as well as magnesium, potassium and probiotics (good gut bacteria), rawfoodkex with flaxseed and buckwheat, among others. I had a little overweight, but it went well. My suitcase will be much lighter on the way home.

I did not bring any CBD-oil. Too uncertain about customs regulations in other countries.

Just like last year my ambition is to primarily eat at home. There are two reasons for this. One is that I want to do what I can to not get sick, get parasites or other debris because I still have not gotten rid of my fever. It feels like the most loving thing to a body that is already struggling to keep myself as healthy as possible. Moreover, the Indian food – besides that it is super tasty – is high in carbs and low in protein (relatively speaking – lentils and beans do have a lot of proteins too). My body seems to do best when I keep down the amount of carbohydrates and especially sugars and other simple carbohydrates such as rice. It sounds a bit dull maybe. And it could be if I chose to focus on those thoughts. Now I choose to instead enjoy the wonderful vegetables that are here and keep it simple. It will be a green drink and protein drink for breakfast / lunch, snacks with eg avocado and some cheese and then cooked dinner. But not today. I will do with some goatchees, rawfood-crackers and some vegetables, a green drink and a protein shake. Still really tired. It usually feels better already tomorrow.

After the health store, I stopped at a few small shops for small items, vegetables from the greengrocer at North Main Road and white gladioli to my room. Crossing North Main Road is also a real challenge. The traffic was so incredibly intense. Especially when you’re not used to it this first day. Once I had passed half way I stood there – it felt – forever. Finally I saw some Indians and I hitchhiked with them the last part. Ran when they ran.

Finally, I visited the fine modern “supermarket” here next to where I live, Nature’s Basket. More expensive of course, but very organic, fresh, cool and homely. Then I was ready.

I also met some of the other people in the house. One woman I knew from last year. A fond reunion. This year she’s back with her boyfriend. 90% of those living in these two houses will be on Dolano´s Last Satsang where I this year will be a “helper”. We begin with an information meeting tomorrow. More on that later.

This will be enough for today. The velvety darkness has settled outside and I sit in bed and write. The pillow shouts at me. It looks so welcoming. Soon, I rest gently and let the dreams take over the experiences. Will return of course. Is there anything you wonder or want me to write about, feel free to mention it in the comments down here. You who have followed the blog for a while have already read about my two previous years here. I realize that I, for example, forgot to mention that I am in Poona. My dear brother sent a few days ago the code to insert a clock with Poona-time here in the blog. How thoughtful. Thanks for that! I’ll see if I can find some other place to put it where the entire fit.

Take care of yourself! Love and warmth …

Share