Det kan verka självklart vad lycka är. Vid närmare eftertanke är det nog inte så för de flesta. För många är kanske lycka frånvaron av olycka. När inga tankar eller känslor framträder som signalerar olycka kan det definieras som lycka.
För de flesta kanske lycka kopplas till olika skenbart yttre omständigheter. Om jag är kär och får reda på att mina känslor är besvarade kan jag kalla den känsla som framträder för lycka. Eller om jag får ett jobb jag sökt, får barn, blir frisk efter att ha varit sjuk. Det finns lika många exempel som det finns situationer.
Kanske det mer sammankopplas med en känsla eller andra s k inre omständigheter. Vissa kroppsensationer som jag lärt mig att definiera som positiva, behagliga och eftersträvansvärda. Något utöver det vanliga. Det kanske räcker med en tanke som säger: ”Oh, vad jag är lycklig nu!” Oavsett hur omständigheterna ser ut. Gärna tillsammans med en kroppsensation – då har vi känslan som vi lärt oss att kalla för lycka.
Lycka verkar oftast vara ett individuellt begrepp. Människor har lärt sig olika beskrivningar i livet, har väldigt olika upplevelser och erfarenheter, olika personligheter. För vissa är känslor det viktigaste, för andra tankar. Tron på lycka som något som är beroende av omständigheter skapar lätt avundsjuka, missunnsamhet mot andra som vi upplever som mer lyckliga. Ofta ger vi näring till hoppet om framtida lycka genom att betona sådana tankar. Det kan vara ett sätt att slippa uppleva obehagliga upplevelser. Jag affirmerar om lycka, visualiserar lyckliga omständigheter och när jag fokuserar på hoppet missar jag min underliggande naturliga lycka. Allt detta kan jag personligen relatera till.
Det är ett omtalat och vida beskrivet begrepp. Alla har vi lärt oss sedan barnsben att det är detta vi strävar efter. Alla sagor slutar med: ”Så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Av detta kan man föreställa sig att lycka kan vara under längre tid. Men de flesta skulle nog inte hålla med om det. Begreppet lycka är något som kommer och går som alla andra tankar, känslor, upplevelser. Ena sekunden finns upplevelsen av lycka där, nästa dyker det upp ett minne som säger något helt annat. Vi kan inte hålla kvar några upplevelser. Kropp/sinnes-mekaniken innebär en konstant skiftande uppmärksamhet. Olika intryck från sinnena avlöses av tankar och kroppssensationer i snabb följd. Det finns bara en upplevelse NU. NU har allt annat försvunnit. Varken skenbart förflutna ögonblick eller tänkta framtida ögonblick existerar. Bara NU. Som det är. Inget att sträva efter att vara i eller underhålla. Går inte att tappa bort, kan inte upphöra. Så enkelt och självklart.
Min natur, det jag är, är inte en upplevelse. Går inte att komma ihåg eller få att försvinna. Ett självklart vetande. Min natur är naturligt lycka. Inte den lycka som jag beskrivit ovan som är övergående. En lycka som inte kan försvinna, som inte är en känsla, som inte har med någon speciell upplevelse att göra, som är lika mycket min natur när jag har en upplevelse som jag kallar olycklig som när den beskrivs och upplevs som lycklig. Det handlar inte om en upplevelse – något som kan försvinna eller som vi behöver anstränga oss för att få. När jag vet vem jag är finns det en så naturlig trygghet och säkerhet i det vetandet. Som känns ljuvlig! Det är väldigt skönt att inte behöva sträva efter eller söka lycka i det som hela tiden förändras. Vilket inte betyder att preferenser inte fortsätter att finnas. Upplevelserna fortsätter att komma och gå utan att påverka min natur det allra minsta. Jag är så tacksam över att veta det!
What is happiness?
It may seem obvious what happiness is. Upon reflection, it’s probably not so for most people. For many, perhaps happiness is the absence of unhappiness. When there are no thoughts or feelings signaling uphappiness, it can be defined as happiness.
For most happiness might be linked to seeming external circumstances. If I’m in love, and find out that my feelings are answered, I can call the feeling that emerges for happiness. Or if I get a job I applied for, have a child, get well after being sick. There are as many examples as there are situations.
Perhaps it is more associated with a feeling or other so-called internal circumstances. Some body sensations that I have learned to define as positive, pleasurable and desirable. Something out of the ordinary. Perhaps it is enough with a thought that says, “Oh, I’m so happy now!” No matter how the circumstances look like. Preferably with a body sensation – then we feel that we have learned to call happiness.
Happiness seems to usually be an individual concept. People have learned different descriptions of life, have very different experiences, different personalities. For some, feelings are the most important, for others thoughts. Belief in happiness as something that is dependent on the circumstances easily creates jealousy, envy against others which we feel are more happy. Often we give nourishment to the hope of future happiness by emphasizing hopeful thoughts. There may be a way to avoid experiencing unpleasant experiences. I make affirmations about happiness, visualize fortunate circumstances, and when I focus on hope, I miss my underlying natural happiness. All that I can personally relate to.
It is a renowned and widely described concepts. We have all learned since childhood that this is what we strive for. All fairy tales end with: “So they lived happily ever after.” From this one can imagine that happiness can last. But most people probably would not agree with that. The concept of happiness is something that comes and goes like any other thoughts, feelings, experiences. One minute’s experience of happiness is here, the next moments it pops up a thing that says something completely different. We can not hold on to any experiences. The body-/mindstream is a constant shifting of attention. Different impressions of the senses succeeded by thoughts and body sensations in quick succession. There is only an experience NOW. NOW everything else has disappeared. Neither apparently past moments or intended future moments exist. Only NOW. As it is. Nothing to strive to be in or maintain. You can not lose, can not stop. As simple and obvious.
My nature, what I am, is not an experience. It is indescribable. Can not be remembered or get to go away. An obvious knowing. My nature is natural happiness. Not the happiness that I described above as transient. A happiness that can not be lost, which is not a feeling, has not to do with any special experience which is as much my nature when I have an experience that I call unhappy as when it is described and perceived as happy. It’s not about an experience – something that can be lost or that we need to make an effort to get. It is so freeing not to have to look for och strive for happiness. Which does not mean that preferences disappearl When I know who I am, there is such a natural safety and security in the knowing. That feels lovely! The experiences continue to come and go without affecting my nature the slightest. I am so grateful to know that!
Share
One Comment
Leave a reply →